Lite harig

Det är skördetid här hos oss. På alla åkrar ser man traktorer, skördetröskor och diverse stora maskiner. I förrgår intensifierades detta arbete i vår absoluta närhet så på kvällen bestämde jag mig för att med kameran utöva lite hobby och fota i kvällsljus innan allt var nermejat av tröskan. Sagt och gjort, ut till åkern med kameran i högsta hugg.

Ner mot åkern har vi en gropig, knölig slänt med högt gräs, tuvor och nyponbuskar. Och sniglar! Inget bra läge med foppatofflor på. Helst skulle jag haft långbyxor och stövlar för att känna mig riktigt bekväm med situationen. Jag stod och velade länge och väl men började sedan leta efter bästa stället att gå för att komma ner till åkern utan att bli överfallen av några sniglar. För alla vet ju att sniglar är attackdjur.

När jag kommit nästan hela vägen fram så hörde jag ett prassel. Fastfrusen mitt i steget så spanar jag ut mot åkern. Det vajar och prasslar. Är det ett rådjur? Nej, för så höga är inte axen att de kan dölja ett rådjur och jag ser inget huvud som sticker upp. Mer prassel och vajande som kommer åt mitt håll. FY! Jag tjoar lite och klappar hårt i händerna. Prasslet vänder och vajar ut mot mitten av åkern i snabb fart. Det ser ut att vara ett rätt stort djur, något som är större än en katt. Med en rysning över hela kroppen så bestämmer jag mig raskt för att det inte är så himla bra läge att utöva fotografering just i detta nu så jag letar mig tillbaks upp på säker mark, klippt gräsmatta.

Så här i efterhand ångrar jag mig förstås. Dagen efter så körde skördetröskan ner halva åkern så nu är det försent att fotografera axen på riktigt nära håll. Så kan det gå när man är lite harig!