Näe! Tulpanerna överlevde knappt sig själva. Rådjuren gillade dem för mycket och jag gillade dem för lite. De har fått flytta till en liten plätt under två små träd utanför staketet där jag kan njuta av blommorna nästa vår (om de kommer igen) utan att irritera mig på de eländiga torra vissna stjälkarna och bladen efter blomningen.
Tillsammans med detta har jag planterat ut massor av bladrosetter som jag hoppas kommer vara blommande fingerborgsblommor nästa säsong. Rabatten i slänten är nämligen överfylld av sådana. Jag köpte två plantor förra sommaren. Damen på plantskolan tittade på mig och min då 2-årige son som sprang mellan gångarna och sa:
"Tänk på att de är giftiga, med tanke på att du har barn."
"Jag ska sätta dem mitt i en stor rabatt så det är ingen fara." sa jag
Damen tittade lite konstigt på mig men sa inget mer. Jag tänkte snällt att hon vet ju inte att jag har koll på mina barn och inte låter dem kräla runt i rabatterna och käka blommor. Det var då. Jag förstår nu att hon måste ha tänkt något sånt här:
"Herregud människa! Vet du inte att fingerborgsblommor sprider sig med frön helt fullkomligt hejdlöst och utan någon som helst kontroll?!? Du kommer ha dem överallt i rabatten om ett tag! Men lycka till du med att ha dem "mitt i" rabatten."
Nästa vår får jag nog ta och rensa bort dem som ogräs om det fortsätter som i år. Inte för att mina barn käkar blommor men för att det kunde ju vara kul med någon annan växt i rabatten. Långnäsa på mig liksom! :)
lördag 7 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nästa år kan du skänka några till mig så jag också kan förgifta mina barn;) Älskar fingerborgsblommor.
Tina, du kan få massor redan nu i år! Då kan du få blommande plantor redan nästa år.
Det är bara att ringa och kolla att vi är hemma och sedan komma med spaden och något att bära dem i! :)
Skicka en kommentar