Instant winter

Imorse var det vitt och vackert utanför fönstret. Barnen var i extas och kunde inte klä på sig snabbt nog. Mamman kände sig mild.

Sedan gick det snabbt utför och jag kom ihåg varför jag inte gillar snö. Snö upp på byxben, in i skorna, en decimeter på bilen som ska borstas bort. Snö i ansiktet för att man står vänd åt fel håll när det blåser. Snö som döljer förrädisk halka så att man nästan ramlar så att ljumsken hoppar ur led. Snö är helt enkelt inte min grej.

Missade tåget gjorde jag också. Mildheten är som bortblåst. Eller bortsnöad kanske jag ska säga...