Tålamod!

Tålamod är en fiskares bästa vän säger Lottas pappa i Lotta på Bråkmakargatan. Jag skulle vilja säga att tålamod är en mammas bästa vän. För även om det tryter ibland så nog har jag fått mer tålamod ändå sedan jag fått barn. Ta bara idag på pendeln hem till exempel.

Kliver på tåget och funderar på vart jag egentligen gjorde av den där termosmuggen med kaffe som jag hade med mig i morse! Står den kvar på skrivbordet på jobbet? Känns inte som att det stod något där när jag gick men det måste ju vara där den är för jag håller den i alla fall inte i handen (har man alzheimers light som jag så är det i händerna man ska kolla först när man saknar något). Sätter mig ner och ska ta upp min Amelia-tidning. Då inser jag vart min termosmugg är och vad den har ställt till med. För det blir liksom lite kallt och blött på handen när jag sticker ner den i väskan. I såna lägen har jag lärt mig att det är bara att räkna till tio och så torkar man. Det kunde ju lukta värre saker om väskan, som använda hockeyskydd eller något annat mindre gosigt. Kaffe är ju faktiskt alltid kaffe!