Seka-vadå

Jag är uppvuxen i lägenhet och visste inte mycket om trädgårdsarbete när vi i mina tonårs unga dagar flyttade till villa. Mamma och pappa tog sig med iver an utomhusmiljön och tyckte att deras barn skulle vara delaktiga och vistas utomhus istället för att sitta inne och uggla. Då fick jag lära mig vad en sekatör är, eller seka-vadå som det heter sedan den dagen då mamma bad mig ge henne sekatören och jag frågade just "seka-vadå?".

Sekatören har jag använt i helgen, den stora varianten. Skulle fixa iordning en buske på tomten, en smultronschersmin tror jag. Den hade skjutit massa spretiga skott rakt upp mot himlen som i mitt tycke såg felplacerade ut. Började klippa med sekatören på höjden och insåg att det behövdes gallras ur och föryngras lite här och var i hela busken. Dessvärre gick jag kanske (observera, bara KANSKE) lite för långt så resultatet blev inte så himla vackert. Maken tyckte det såg ut som "en spretig fackla" och rynkade bistert ogillande på ögonbrynen. Det blev till att ta fram stora grensaxen och meja ner busken vid marken och hoppas på att den kommer igen nästa år.

Jag tror det kommer bli bra! Maken är något mindre övertygad och muttrar fortfarande lite och tycker att "den började ju faktiskt se bra ut den där busken" och "varför var du tvungen att ge dig på den för". Så nu väntar jag bara på att löven ska falla ner från träden så att jag kan lägga dem ovanpå busken som skydd inför vintern. Får väl ta och lägga ner lite extra kärlek och omtanke på just denna buske för att se till att den verkligen kommer tillbaka.