Semester 2009, del 3

Bläddrar runt bland mappar med foton på datorn och bloggen och ser att jag inte visat det som JAG gjorde i somras! Allt arbete som min man och andra nära och kära lagt ner på stengång, trappbygge etc har visats upp men alla "blommor och blader" har jag missat.

Så här kommer en uppvisning i sommarfärger. Håller tummarna för att det mesta växer upp igen i vår. Det ska bli oerhört spännande att se hur kompositionen av rabatterna fungerar. Det finns risk för att en del behöver flyttas om. Men vad gör det?? Längtar!

Skörd från ett av många besök på diverse plantskolor

En första grovplanering innan spaden sätts i jorden
Så! Nu är vi igång.

Jag fick sällskap av ett gäng citronfjärilar.
Undrar så vad det var i jorden just här som de var så tokiga i??

En ny omgång inköpta växter. Funkia, gräs och alunrot bland annat.

Sett ur en annan vinkel

Färdigt. Det är i alla fall så jag namngett bilden.

Efter detta har det tillkommit fler växter, både nya och omflyttade från andra håll i trädgården.

Sommarens inköp genererade ett otal krukor. Det här är bara en bråkdel.

Barnen gjorde en sjörövarbåt av de stenplattor som blev över tillsammans med alla krukor. Det blev en rätt stor skapelse.

Färg och form

Just nu fokuserar mitt liv på färg och form.
Gula blommor mot mörkgrön barrväxt.
Raka strama linjer av kantsten.
Bladverk i olika gröna och röda nyanser.
Högt och lågt.
Stänglar.
Lökar.
Frön.

Fast frön är inte min grej har jag märkt. Köpte glatt på mig ett antal fröpåsar och tillsammans med femåringen planterade jag en del av dem. Vissa av fröna har grott. Närmare bestämt åtta stycken. Totalt planterade vi typ femtio stycken.
Kanske jag borde tänkt ett steg längre!? Jag vet ju att jag inte är så bra på vattning och har inte tålamod med det som inte växer till sig ganska så snabbt. Frön måste man komma ihåg att sköta ordentligt.

Mitt minne räcker inte till för den noggrannheten. Tur för mig att det finns plantskolor som sköter det där bättre än jag! :) Och en sån tur att just solrosorna, som sonen valde, är de som det verkligen blivit något av. De har vi nu planterat ut i rabatterna och de har efter en vecka inte dött så nu kanske jag kan pusta ut och börja hoppas på åtminstone kanske någon liten blomma!

Himmelriket

Att gå omkring på en plantskola och plocka bland perenna blommor och buskar är som en lisa för själen. Ett perfekt ställe att spendera pengar så här i trädgårdstider. Dessutom är det en bra affär att handla med barn i också om man bara är lite mentalt förberedd. I alla fall mina barn lyckas alltid hitta någon vattenpöl (pöll mamma, pöll) att plaska och hoppa i eller jordhög att peta små, snart lortiga fingrar i. Häromsistens kom jag hem med, förutom marktäckväv, två lyckliga barn varav den ena var ordentligt blöt om byxorna och dyngsur om strumpor och skor. Storebror var lite mindre blöt.

Mamma, jag hoppade över vattenpölen och lillebror gjorde samma sak.

Något säger mig att lillebror inte hoppade lika långt som storebror.

PS. Jag fick visst med mig lavendel, stäppsalvia, små iris, en sedumväxt och något slags nejlika också... ooops ...

Jobbig

Jag fick tips av Myra om att hästar gillar maskrosor! Funderade då på att skicka en inbjudan till alla ridskolor i närheten för att beta av allmänningen bredvid vår tomt. I min iver som nybliven tomtägare för x antal år sedan så var jag ut långt på allmänningen och knipsade av maskrosblommorna för att slippa få in frön på tomten. Varendaste en åkte ner i en sopsäck som vi sedan körde till tippen. Vilket jobb! Herregud, stackars min man! *fniss*

Kampen fortsätter

När det gäller maskrosor i gräsmattan är jag benhård!
Där skola de icke vara!
Bort med dem!

Första sommaren i huset så rensade vi bort säckvis med maskrosor i gräsmattan. Efter det så har vi idogt kämpat på med ogräsbekämpning och det har gett resultat. I år har jag plockat en hink sammanlagt. Det är lite mer human mängd på eländiga maskrosor.

Ingen återvändo

Nu så är det garanterat ingen återvändo på att göra något vettigt åt ytan från gatan till huset och mellan huset och garaget!

Det singel som låg där tidigare har fått byta plats till mellan häcken och friggeboden istället för den ogräsleran som vi hade där tidigare. Stenplattorna som låg ojämnt pga tjäle har fått gå till sista vilan på sopstationen. Rensat och klart. Eller inte riktigt, det krävs en hel del grävande till innan vi kan börja återfylla och lägga stenplattor. Men vi är på gång!

Så här ser det ut idag mellan hus och garage. Friggeboden skymtar i bakgrunden.
Ser ni allt singel som vi sållat ut jord, lera och maskrosor ur och maken skottkärrat ner för slänten?

Eftersom vi hade lyckats samla på oss en del skräp från renovering av tvättstuga, byte av sängmadrasser och sedan en del tunga, tunga stenplattor så var det tur att vi i lördags lyckades lura hit lite släktingar som fick hjälpa till att bära. Vi mutade dem med bullar, grillat och Melodifestivalen. Faktiskt så var jag positivt överraskad av årets version. Inte helt orimligt dåliga låtar överlag utan flera som man kan tralla med till i bilen.

Så lämpligt att det var Norge som vann med tanke på att det idag är deras nationaldag! Grattis Norge! Estland var bättre enligt mitt tycke men Norges bidrag var lättare att ta till sig med tanke på att jag har rätt svårt att sjunga på estländska. I och för sig ska väl inte det egentligen vara något hinder. Det är bara att göra som sonen min och gala på för full hals ändå inne på mataffären. Tänk att få vara barn på nytt och inte ha så mycket hämningar!

Gaffa!

Alla som tejpat ihop sin blomlåda inuti med gaffatejp räcker upp en hand!

Jag skulle bara göra ett litet lufthål...

Borta

Många planer blir det! Tomten ska bli en trädgård och många skulle nog säga
"Oj, vilka projekt!"
"När ska ni hinna" osv

Men maken och jag har ju faktiskt, gemensamt, kommit fram till att pyssla i trädgården är något vi båda har som intresse. Vilket är bra! Och det är nyttigt också för då får man vara ute i friska luften. Eller hur pappa!?

Som första steg gjorde vi en skiss på hur alla delar av tomten ska anläggas. Steg två, som var mitt uppdrag, var att ringa en firma som jobbar med markarbete angående att gräva och förbereda för stenläggning. Mitt uppdrag gick inte så bra. Har så fruktansvärt mycket att göra på jobbet att jag knappt hinner gå på toaletten. Så maken tog över. Resultatet av det blir att vi antagligen hyr en liten grävmaskin och gör jobbet själva. Gissa om att vi kommer slåss om att få köra grävaren. :)

Något vi faktiskt också redan påbörjat är arbetet med altanen. Den är i dåligt skick med springor mellan brädorna lika breda som helvetesgapet hos Ronja och Birk. Där tappar man lätt ner saker som bestick, stolsbenen fastnar, leksaker ramlar ner och har man otur även barn och små hundar. Skämt åsido kanske inte riktigt så stora saker som barn men snudd på! Förnyelsen av nämnda altan har faktiskt redan påbörjats. Jag mutade maken med det en dag när han var lite rastlös. Han fick gå loss på staketet runt altanen och såga ner det. Så nu är det borta!
Vi ville se om vi ska ha staket eller inte. Utvärderingen är som följer

PLUS

+ man ser rabatterna med alla fina blommor när man sitter på altanen
+ man kan komma ut på gräsmattan från mer än ett håll
+ det är lättare att hålla uppsikt över barnen och vara med i deras aktiviteter

MINUS

- alla som går på gångvägen utanför ser rabatterna med alla fina blommor OCH oss när vi sitter på altanen
- man kan komma ut på gräsmattan från mer än ett håll OCH springa runt, runt, runt och jaga varandra om man är 2 respektive 5 år gammal
- det är lättare för barnen att hålla uppsikt över föräldrarna och få dem att vara med i deras aktiviteter

Så vi ska ha ett staket så att det i alla fall känns lite insynsskyddat. Men ett luftigt, ett krysstaket så att man ser blommorna utanför.

Fast först ska trädäcket bytas ut. Undrar om mannen ens kommer försöka få mig att ringa brädgården och beställa hem virke eller om han tar den uppgiften själv på en gång ;)

Vårbruket har börjat

Vår tomt är inte planerad så som vi skulle önska.

Stora öppna ytor, ingen rumskänsla som är så populärt nu för tiden och framför allt en slänt mitt på som är dödens tråkig att klippa gräset i. För övrigt är det rätt tråkigt att klippa gräs överhuvudtaget när det tar mer än 30 minuter. Hälften vore nog. Så vi ska slå två flugor i en smäll nu när vi börjat grovplaneringen av hur tomten ska bli en trädgård. I augusti förra året hade vi besök av en trädgårdsmästare och sedan dess har de tips och råd hon gav oss legat och grott. Inte i jorden men väl i våra tankar. Så här har vi tänkt oss.

Två buskplanteringar i slänten, en till uteplats med tillhörande damm och avskärmande plantering (läs: häck) för att få lite kvällssol. Det är så svårt att vrida hela huset som jag egentligen skulle vilja göra så vi får jobba med det vi har ;). En stenläggning från gatan till huset samt mellan hus och garage. Några små prydnadsträd, lite stenplattor bakom garaget för att få undan soptunnorna och så något slags buskage mot gatan som ger lite avskärmande effekt...

To do-list
- ringa "grävfirma" för att på prisoffert på grävning och förberedande för stenläggning
- köpa trisslott och spela på lotto
- bli rikemanshustru

Solrosfrön planterade av mamman och femåringen.

Det syns inget än.

Bilden tagen för ungefär en månad sedan.

Blommig fredag nr 4

Visar en blommande norsk brudspirea (håller tummarna för att det blev rätt med namnet nu) i den här veckans blommiga fredag - fler bidrag hos roses and stuff.

En uppgift att genomföra i helgen är att kolla upp när den här häcken ska klippas. Snart är det nämligen vår. Hoppas jag!

Blommig fredag

Jag längtar till våren och det man kan se på bilderna nedan. Detta är mitt bidrag till Blooming Friday hos roses and stuff.

Har glömt bort vad den här blomman heter.
Men den blir gul på höga stänglar som sträcker sig mot himlen.

En luden vallmoknopp

Trädgårdslycka

Jag invaggade björken i falska förhoppningar om att få stå kvar i och med att det drog ut på tiden med trädfällandet. Men så ... i fredags var det äntligen dags. Trädet åkte ner, utan pardon. Satt i godan ro vid datorn när jag hör ett ljud... som av en såg... vad kan det vara? Tittar ut och där är de äntligen. Trädfällarna. Då har jag ändå sedan tidig förmiddag gått och spanat och lyssnat efter deras bil. Och så är de helt plötsligt bara där. Jag är i och för sig glad att jag upptäckte dem genom att höra sågen framför att i ögonvrån få syn på farbror trädfällare som klättrar halvvägs upp i höga trädet för att såga ner grenar rakt utanför fönstret där jag sitter. Hade kunnat bli lite rädd av det.

Så nu är alltså björken ett minne blott (eller kommer i alla fall vara det när O hämtat veden). Det blev ljust och fint i gröna rummet, vi slipper räfsa så mycket björklöv denna höst och förhoppningsvis så slipper vi få in så mycket skräp nästa säsong från eländiga björkar.

Som plus i kanten har dessutom våra två närmsta grannar framfört tack för att trädet är borta. De fick också mer ljus i sina hus. Win-win alltså. Och har vi tur så tar grannen ner sin tall också. Härlig trädgårdslycka!

För dig som undrar över min, i kanske ditt tycke, oresonliga skadeglädje över ett fällt träd kan läsa bakgrundshistorien här.

Före-bild

Intet ont anande björk dagen före

Farbror trädfällare på väg upp i trädet

Fallfrukt har jag hört talas om men fallträd???

Trädeländet har i detta läge landat med stöd på en staketstolpe

Sedan puttades stammen ner och landade rakt på en spirea.

Varför, varför, varför hade jag inte flyttat även på dessa tre små buskar innan trädet skulle fällas?
Underbara efter-bild!

Nada träd!

Vad hände?

Något blev knasigt. Knasigt med kransen. Så här var det...

Barnen sov i baksätet, maken var inne och handlade tacos till lördagens kvällsmat. Undertecknad satt och väntade i bilen och var rastlös. Debatterade fram och tillbaka för mig själv angående det lämpliga i att kliva ur bilen och på Centrum-parkeringen gå lös på fläderträden med sina fina röda bär!? Jag ville ju göra ett hjärta med röda bär som jag sett i en annan så himla fin blogg. Hmmm... jag klev ur. Och plockade och plockade. Maken såg lite uppgiven ut när han kom ut från affären.

Så kom vi hem... Jag sa "jag går och hämtar en sak i garaget". Tänkte hämta in lite ståltråd att trä upp bären på. På väg in igen hör jag hur barnen rasar runt med leksaker och gud vet vad. Bestämmer mig raskt för att det inte är så kallt ute, det går nog att sitta på trappan och pyssla lite. Sitter där i allsköns ro när maken öppnar köksfönstret och tittar lite lustigt på mig. Skulle du inte bara hämta en sak? Jooo... ler jag ertappat. I alla fall. Det var lite kallt om fingrarna och rumpan på stentrappan men jag pysslade tappert på. När bären börjar tryta så inser jag att det här går inte. Ståltråden är för vek. Det kommer inte bli något hjärta av det här. Och inte heller en rund ring. Snarare en obestämbar blobb i form av typ urcellen Ellen.

Men jag tappar inte modet helt utan letar raskt reda på en köpt krans från förra hösten med kottar och pinnar. För jag vill ju inte slänga mina fint uppträdda bär. Så jag ska linda dem runt den gamla kransen. Inte helt hemgjort men lite hemmapiffat i alla fall. Bakslag igen, girlangen räcker inte, har inte tillräckligt med bär eller ståltråd. Suck. Får dela upp girlangen i lagom långa bitar och det blir tre stycken som jag binder fast. Sedan när jag ska hänga upp kransen så rasar eländet (för nu börjar jag bli less på hela projektet) ner bakom soptunnan. Soptunnan är stor, halvfull och tung. Lillkillen står hjälpsamt och pekar och säger "dä", "dä". Jo, mamma vet att kransen ligger där bakom! Och jag fryser om mina händer. Men nu ska det här bli klart. Plockar fram kransen, tar bort höstlöv, tallbarr och diverse skräp från den och hänger upp den. Tar därefter raskt fram kameran, knäpper några kort, lyfter in lillebror och så får jag försöka bli lite varm igen.

Min slutsats efter utvärdering av tagna bilder är att något måste ha hänt med den eländiga kransen i fallet ner bakom soptunnan. För girlangerna sitter inte symmetriskt. Om jag orkar någon dag så ska jag fixa fler bär och binda fast så att inte kransen ser fullt så skum ut.

Om man tar en närbild så ser det inte helt pjåkigt ut

Men jag vet inte hur jag tänkte när jag band fast girlangerna. Hur kunde det bli så här osymmetriskt?

Det här blev i alla fall fint. Ljung och kullersten. Höstigt...

Tema kunglighet

Här kommer ett inlägg med tema kunglighet

Var på möhippa i lördags för en kär vän! Mycket tjejsnack, fnitter och skvaller blev det när vi gjorde Stora Staden osäker. Först relax och avkoppling på spa, sedan champagne i väntan på att få gå till restaurang Grill där vi åt sagolikt god mat och drack gott vin. Efterrätt var självskriven i det här gänget! :)

Bruden fick till sin stora sorg ha en glittrig plastig tiara med tillhörande slöja på sig hela dagen och kvällen. Hon gjorde tappra försök att slippa den genom att bära den i handen "för den syns ju ändå inte under paraplyet" och genom att helt sonika lämna den i bilen och hoppas på att vi andra inte skulle märka att den inte var med. Ha ha! Tji fick hon. Med tanke på att de flesta av oss andra redan fått utstå samma sak med sagda tiara så var vi obarmhärtiga! Hon fick minsann sätta på sig den igen!


Dagen efter var det "ingen rast, ingen ro" som gällde. Två små pigga gossar och en trött make fick mig att kliva upp i ottan trots sen hemkomst. Fast man hinner ju med en del när dagen börjar kl 6. Vika tvätt, plocka ur diskmaskin och annat skoj. Några timmar senare när omvärlden också vaknat till liv tog vi oss till Ulriksdals slottsträdgård där vi strosade runt och kikade på blommor, krukor, grönsaker, traktorer och grisar. Barnen tyckte att vattenpölar och stora leriga grisar var det bästa med dagen. Mamman och pappan tyckte att det var roligast att gå och lukta på timjan och spana in blommor och växter inför planering av vår nya trädgård som vi ska anlägga med början nästa vår. Med tanke på alla storstilade planer så lär vi få hålla på några år innan vi känner oss någorlunda klara. Men det ska bli såååå roligt.

Vinden busar lite här

Det blåser och "vinden busar lite här" idag (citat Måsart i Lilla Sjöjungfrun). Så nu är det höst!
Bara för att sommaren inte ska kännas allt för avlägsen så lägger jag in lite uppmuntrande bilder här.

Söta små lila blommor i solskenet

Solstrålar genom trädens blad

Gult är inte fult

Vacker astilbe

Nästan som en kändis

Igår var jag på releaseparty på Uppsala slott! Kände mig nästan lite grann som en kändis när jag klev in i källarvalven och mottogs av ett glas champagne. Det var uppstart av ett helt nytt klädesmärke inriktat på 4-11-åringar och det var visning, mingel och bubbel som sagt. Tyvärr kunde jag inte njuta fullt ut av kvällen för jag led av svår träningsvärk efter höstens första träningspass (måndag kväll på Träningshus1) och det var varmt och jag var trött, trött, trött i ögat. Att jag inte somnade i bilen på väg hem i höstmörkret är en gåta. Som tur är var det inte jag som körde.

Men tillbaka till kläderna. De var härliga! Fina mönster, färger och härligt material. Titta gärna mer på http://www.houseoflola.se/. Det är helt klart värt en titt!
För en gångs skull blev det inga kläder till barnen utan bara till mamma! Jag längtar så till min tunika kommer hem till mig i min brevlåda! Hoppas bara den är välinpackad så att jag inte får några ovälkomna gäster i den med tanke på alla småkryp som bor i brevlådan. Har inte fått tummen ur och ringt någon trädfällare än så björken står fortfarande kvar och hånler åt mig varje gång jag kommer hem.

Nu är det krig!

Följ min blogg med bloggkoll

Vi har en rätt stor björk ståendes vid uppfarten. Den släpper för närvarande ner ohyggliga mängder björkfrön som lägger sig som ett täcke över allt i dess närhet. Att säga att jag inte tycker om det är ett grovt understatement. Jag hatar det! De fastnar i dörrmattan, under skorna, far in i hallens alla skrymslen och vår och förs ut i resten av huset med barnens spring och från undersidan av mina strumpor. Inte det bästa jag vet kan man säga.

Förutom det så är björken bostad för diverse äckliga småkryp som förökar sig av bara tusan och sedan flyttar ner i vår brevlåda och därefter in i huset meddelst post och reklam. Skalbaggar och tvestjärtar är INTE mitt favoritsällskap inomhus (inte utomhus heller i och för sig men det är en helt annan fråga).

Och inte är det kul att räfsa upp löven på hösten heller! Så nu är det krig! Inga mer vårkänslor när björkens knoppar börjar spricka ut på våren. Nä, nu ska den bort! Nu är det krig!

I morgon är det jag som ringer och bokar en anti-trädkramare som ska såga ner det eländiga trädet och se till att det aldrig mer kommer igen!

Vatten

Man vet att...

det är dags att ta fram en vattenflaska när minstingen i familjen går omkring och suger törstigt på munstycket till vattenslangen.

Seka-vadå

Jag är uppvuxen i lägenhet och visste inte mycket om trädgårdsarbete när vi i mina tonårs unga dagar flyttade till villa. Mamma och pappa tog sig med iver an utomhusmiljön och tyckte att deras barn skulle vara delaktiga och vistas utomhus istället för att sitta inne och uggla. Då fick jag lära mig vad en sekatör är, eller seka-vadå som det heter sedan den dagen då mamma bad mig ge henne sekatören och jag frågade just "seka-vadå?".

Sekatören har jag använt i helgen, den stora varianten. Skulle fixa iordning en buske på tomten, en smultronschersmin tror jag. Den hade skjutit massa spretiga skott rakt upp mot himlen som i mitt tycke såg felplacerade ut. Började klippa med sekatören på höjden och insåg att det behövdes gallras ur och föryngras lite här och var i hela busken. Dessvärre gick jag kanske (observera, bara KANSKE) lite för långt så resultatet blev inte så himla vackert. Maken tyckte det såg ut som "en spretig fackla" och rynkade bistert ogillande på ögonbrynen. Det blev till att ta fram stora grensaxen och meja ner busken vid marken och hoppas på att den kommer igen nästa år.

Jag tror det kommer bli bra! Maken är något mindre övertygad och muttrar fortfarande lite och tycker att "den började ju faktiskt se bra ut den där busken" och "varför var du tvungen att ge dig på den för". Så nu väntar jag bara på att löven ska falla ner från träden så att jag kan lägga dem ovanpå busken som skydd inför vintern. Får väl ta och lägga ner lite extra kärlek och omtanke på just denna buske för att se till att den verkligen kommer tillbaka.

Tomten ska bli trädgård

Det som vi idag kallar tomt ska bli trädgård! Min kära släkt gav mig en rådgivning av en tvättäkta trädgårdsmästare i födelsedagspresent och nu har hon varit här! Cathrine Wiktorsson från Trädgårdsglädje!

Bara grejen att hon skulle komma hit satte igång en massa tankar och planer hos mig och maken. Vi gick "några" varv runt tomten innan och klurade på vad vi tyckte om och inte och kom fram till att vi hade i stort sett samma önskemål och var ense om det mesta. Förutom formen på vårt så kallade äppelträd i slänten som inte är av denna värld! Enligt vilken "plan" det har blivit beskuret "förr i tiden" är en ren gåta. ;)

Cathrine gav oss MASSOR av bra råd och tips både gällande planering och växtlighet så nu håller vi på och planerar för fullt hur vi med start i vår får tomten till att bli en trädgård! Följ äventyret vidare här på min blogg.

Läs mer om Cathrine och hennes kollega på http://www.tradgardsgladje.se/