På schemat: Fotografering

Har fått dille på fotografering. Så jag tog min äldsta son i släptåg ut i naturen i lördags för att fota pinnar och stenar och annat skoj.

Utflykten gick mot minnen av vatten från i våras.
En lång bro framför oss.

Men var är vattnet?
Sonen konfunderad, ser bara gräs och snö.
Men nu då??
En bro på bron och en öppning i vassen...

Här är vattnet!
Citat: "Fast det är fruset för det är vinter.
När det blir vår så värmer solen så att isen försvinner"

Vi vänder tillbaka igen.
"Varför då mamma? Jag vill gå längre bort, till skogen på andra sidan"

Vi hittar ett avbrutet träd där någon liten varelse samlat frön.

Och så PANG, nu har sonen fått nog.
Nu ska vi gå!

Vilken tur att vi inte tog den långa svängen.
Fast han bad så snällt om att få fortsätta längre bort på bron.
Jag vet väl hur han är :)

The End

Hej mitt vinterland

Jag lovade något riktigt hemskt i mitt förrförra inlägg. Här kommer det, håll i er! :)
Här kommer inlägget om färden genom vintern.

Ut till Nässlingen, Longitud N59.29,03 Latitud E18.40,25

Skulle iväg på konferens.
Skulle åka bil.
Och bilfärja.
Och båt.
I snöoväder.

Roslagen, det område i Stockholmsområdet som denna dag är värst drabbat av snöovädret är vårt mål. Ut till en ö ska vi. Och till öar kommer man alltså lämpligast båtvägen om inte någon hänsynsfull medmänniska tagit sig tid och ork att bygga en bro mellan fastland och ö. Kanske inte jättekul att åka båt i snöoväder?! Under hela bilfärden hör vi på radion att man rekommenderar att man ABSOLUT INTE ska ta bil ut till Roslagen, Norrtälje. Och vad gör då vi, jag och mina kollegor? Jo, vi sitter fördelade i fyra taxibilar på väg ut just till nyss nämnda område. Alla bussar utom en linje är inställda in mot Stockholm på grund av väglaget. Och den busslinje som faktiskt är igång, den kan liksom inte köra i alla fall för att bussen inte kommer ut från bussgaraget. Så det är mycket snö som fallit under natten. Och fortsätter att falla.

Visst nämnde jag att jag och mina kollegor är på väg ut till just Roslagen?! På sliriga, halvt oplogade, snirkliga småvägar där man inte kunde skilja väg från dike eller dike från åker/äng vid sidan av vägen. Att vår bil inte stod på tvären i halkan fler gånger än vad den faktiskt gjorde är ett under.

Men vi kom fram i alla fall. Och det blåste gudskelov inte så mycket, så båtfärden var en piece of cake jämfört med bilresan. Och när vi väl kommit fram som vi skulle och fått i oss lite kaffe och en smörgås så fick vi njuta av ett stillsamt, rofyllt vinterlandskap resten av dagen. Så jag kan bjuda på fina bilder. Trots att vintern inte står högt i kurs på min årstider-jag-gillar-bäst-lista. Tycker till exempel inte om att ha ett halvt ton snö i mina skor. Inte heller tycker jag om att pulsa i snö upp till knäna i jeans med uppvikta ben/slag. Man får liksom med sig lite lätt mycket snö in då...

Och så var det ju det där med strömavbrotten. Som de aaaaldrig brukade ha. Som de inte hade haft på flera år. Och när vi var där i två dagar så hade vi strömavbrott ett otal gånger. Första gången strömmen gick så var jag på väg ut på en brygga. Att säga att det blev mörkt är en underdrift. Det här fotot är taget i rena förskräckelsen just precis efter strömavbrottet. Försökte få lite ledljus från kameran...

Och jag måste erkänna att jag när jag vaknade vid fyratiden av att det var totalt tyst och mörkt avstod från att gå på toaletten. Att traska omkring i becksvart mörker i korridorerna på ett hus där man aldrig satt sin fot förut hör inte till något jag tar mig för. Jag ignorerade helt sonika alla behov av att röra mig utanför rummet. Tog bara mobilen i ena handen som lampa och klev upp helt kort för att sätta igång elementet. Hutter hutter...

Fler vinter-bilder hittar du här.

Platt monster skapar problem, del 1

Min stora son, som för tillfället inte alls är speciellt imponerad av att vara stor och "snart" 5 år, har sedan x månader tillbaka återigen ett helt eget rum. Oinvaderat av lillebror. I alla fall för det mesta. Ett av problemen med detta har varit att kläderna fortfarande varit kvar i det tidigare gemensamma rummet, numera enbart (i teorins) lillebrors rum. Det problemet är nu åtgärdat. Klädkammaren i storebrors rum är utrensad på kläder som är urvuxna samt kläder som ska växas i. TV-rummet har "förskönats" med kartonger med lampor och lp-skivor som vi inte riktigt vet vart vi ska göra av. Men vad gör man inte för barnen???
Ja, inte bangar man för att åka solo-vuxen-kvist med enbart lillebror som sällskap till det stora varuhuset för att inhandla en byrå i alla fall.

Höjd, bredd och djup var måttat, modell utsedd meddelst katalog från sagda varuhus. Kvistar in på tag-själv-lagret för att kolla in vilken hylla paketet finns på. Tänker att det är smart att ta den vägen direkt istället för att lotsas runt hela varuhuset och lockas till att köpa massa småpryttlar som jag inte behöver. Med hjälp av en utomordentligt praktisk dator finner jag det jag söker.

Då uppstår problem nummer ett.
Symptom: att inte kunna stå still, att liksom behöva trippa omkring och smådansa lite på stället.
Diagnos: man behöver uppsöka en toalett.
Och de toaletter som jag i detta nödläge kommer att tänka på finns en våning upp. Kämpar mig bort till hissen mot strömmen av besökare som redan varit runt i varuhuset och är på väg till betalkassorna med sina fullastade vagnar och gula kassar. Hinner svära inombords både en och två gånger innan jag kommer fram till hissen, in i hissen, ut ur hissen och in på toaletten. Sedan när jag ska ner igen efter uträttat ärende så känns allting mycket lättare och enklare. Inte lika stressat och inte lika mycket folk så jag och lillebror kikar runt lite och får visst med oss en del saker utöver det vi egentligen skulle handla. Vad var det nu igen vi skulle ha då... hmmm... en byrå var det ja. Inte stora silvriga hjärtan, lite mindre glashjärtan, taggiga dekorationsfrukter och allt vad det nu var jag lyckades plocka ner i vagnen.

Problem två. Dåligt minne. Vilken hylla var det nu igen då? Tillbaka till datorn...

Problem nummer tre. Storleken har betydelse. När jag åkte hemifrån så hade jag inte en tanke på att det skulle kunna bli problem att få med sig kartongen med byrådelarna. Det finns ju vagnar och även om jag inte är "sjukt stark" som mannen så orkar jag väl lyfta ett platt paket med lite träskivor och skruv i tänkte jag. Vid hylla xx xx, längst in, längst bort på tag-själv-lagret ståendes framför det platta paketet som jag ska ha med mig måste jag erkänna att en viss tveksamhet börjar smyga sig in bland de optimistiska kan-själv-tankarna. Kartongen är måhända platt men inte platt som en pannkaka utan mera platt som tre skogaholmslimpor liggandes ovanpå varandra. Minst. Haffar första bästa karl och övertalar honom att hjälpa mig att få upp kartongen på vagnen. Både jag och lillkillen flörtar lite så går det bra att få hjälp. Sedan rullar kartong och vagn med mig i släptåg till kassorna och jag mår lite lätt panikslaget illa över hur kartongen egentligen ska kunna lyftas in i bilen.

Men jag klarade det. Överlevde alla strapatserna och fick hem byrån. Mannen blev till och med imponerad och lite fundersam över hur jag egentligen orkade få in paketet i bilen. Det fattar jag fortfarande inte själv kan jag säga. För då fanns det ingen hjälp i sikte att tillgå utan det var bara ren viljestyrka som gjorde att jag inte fortfarande står kvar där på parkeringen!

Eftersnack

Sonen har varit på maskerad. När inbjudan kom så tog sig pappa och son till centrum för att inhandla kostym. Spiderman. Varför blev jag inte förvånad?? Så i en tunn sladdrig rödblå dräkt med för långa ärmar och för korta ben så åkte mor och son rally ut på landet till kompisen JL som hade kalas.

När jag hämtade två timmar senare så var det sockerhöga barn som mötte oss föräldrar i dörren. Munnen gick i ett för att allt skulle hinna berättas så snabbt som möjligt och gärna allt på en gång och huller om buller. Häxan Kunigunda, chokladpengar, popcorn, ledtrådar och ut i skogen och jag vet inte vad. Får väl ta det pö om pö några dagar för att lyckas sätta ihop alla pusselbitar och få lite koll på vad de gjorde.

Här kommer ändå ett litet klipp av svadan.

-Mamma, jag hann inte äta någon korv (sagt med en halv tablettask i munnen)
-Hann du inte äta någon korv? Varför inte då?
-Jag var på toaletten.
-Eeeeh, va?
Mamman avlägsnar raskt tablettasken och säger med bestämd röst - inget mer godis förrän du ätit mat. Mamman kan knappt hålla sig för skratt.

Det blev till att slinka in på lokala grillen och inhandla en kokt med bröd. Vet inte om det var hungern som gjorde det eller det spännande faktum att vi satt ute i det mysiga mörkret med alla fina ljus som lyste från husen men fort gick det att sluka korven.

Och så det bästa :)
- H var också Spiderman. Fast med muskler och tuttar.

Jorå, så kan det vara.

Vilt och vackert

Vilt är gott. Vill ha en stor bit älgkött i frysen som jag kan göra tjälknöl på till jul. Eller till god höstig gryta. Mums!

Har bestämt mig för att prova på något så roligt som tisdagstema. En hemsida där man varje tisdag får ett tema som man ska lägga in en bild på på sin blogg.

Veckans tisdagstema är VILD

och här kommer min bild...

Visst ser ni alla TRE vildingarna!??

Svamp är gott

Livskvalitet är att kunna gå ut i "vår skog" utanför knuten och titta på kryp och växter och hitta svamp! Trattkantereller blev det typ 2 liter. Smaskens i smörstekt tappning på gott bröd. Det är storebrors svampar för det var han som till pappans totalt ohöljda förtjusning hittade stället av en slump för två höstar sedan.

Hela familjen plockade. Pappan hade tänkt sig att plocka svampen under kontrollerade former och hade kniv med sig för att kunna skära bort det som var dåligt och jordigt. Men icke. Fyra små barnahänder ville också vara med och det fick väl vara ok för annars fanns det risk för att de minstaste barnafötterna skulle ha stampat runt lite väl mycket och mosat dyrgriparna.

Nu har jag tagit in lite natur i vårt hus. Lite späda ormbunksblad blev det. "Det ser ut som en blomma" sa storkillen om mitt arrangerande i köksfönstret. Imorgon ska jag försöka få till rönnbärskvistar (det ska väl vara själva den om det inte går att hitta!).

Kodak moment och kollrig i knoppen

Idag har jag varit alldeles kollrig i knoppen. Har hittat "ett par" bloggar som jag följer och i en av dem läste jag ett inlägg om en rufsig småbarnsmamma som var på vippen att smyga sig över ett staket i grannskapet för att komma åt rönnbärsklasar. Hon insåg dock det knasiga i att äntra grannens trädgård på detta sätt så hon nöjde sig med nypon... Så idag har jag också spanat efter rönnbärsträd både här och var. Eftersom jag blivit inspirerad att ta in naturen inomhus och dekorera lite. Tänkte passa på att göra det lite obemärkt när maken var bortrest men dessvärre råkade jag inte på några rönnbär i morse vid avlämning på dagis. Däremot såg jag äppelträd och nyponbuskar överallt.

Fast nu var det ju faktiskt rätt fint höstväder idag så jag och fyraåringen bestämde att vi skulle ta den långa vägen hem från dagis på eftermiddagen. Kanske kunde det finnas rönnbär eller andra spännande saker där istället?

Vi hittade inga rönnbär men istället torkad färg, en nerförsbacke, ax på åkern som skördetröskan missat, hästbajs, en skugga som såg ut som en haj och blommor som vi plockade längs med vägen. En bukett. Bukett är dagens nya ord. "Titta", sa storebror till lillebror, "en pukett". "Vad den är vacker mamma."

Och så gick de och höll varandra i handen de kära små. Mamman fick tårar i ögonen och önskade att hon hade haft kameran med sig.

här hittar du inlägget om rönnbärsjakten http://tidsmastarinnan.blogspot.com/2008/09/ut-p-rnnbrsjakt.html

Tema kunglighet

Här kommer ett inlägg med tema kunglighet

Var på möhippa i lördags för en kär vän! Mycket tjejsnack, fnitter och skvaller blev det när vi gjorde Stora Staden osäker. Först relax och avkoppling på spa, sedan champagne i väntan på att få gå till restaurang Grill där vi åt sagolikt god mat och drack gott vin. Efterrätt var självskriven i det här gänget! :)

Bruden fick till sin stora sorg ha en glittrig plastig tiara med tillhörande slöja på sig hela dagen och kvällen. Hon gjorde tappra försök att slippa den genom att bära den i handen "för den syns ju ändå inte under paraplyet" och genom att helt sonika lämna den i bilen och hoppas på att vi andra inte skulle märka att den inte var med. Ha ha! Tji fick hon. Med tanke på att de flesta av oss andra redan fått utstå samma sak med sagda tiara så var vi obarmhärtiga! Hon fick minsann sätta på sig den igen!


Dagen efter var det "ingen rast, ingen ro" som gällde. Två små pigga gossar och en trött make fick mig att kliva upp i ottan trots sen hemkomst. Fast man hinner ju med en del när dagen börjar kl 6. Vika tvätt, plocka ur diskmaskin och annat skoj. Några timmar senare när omvärlden också vaknat till liv tog vi oss till Ulriksdals slottsträdgård där vi strosade runt och kikade på blommor, krukor, grönsaker, traktorer och grisar. Barnen tyckte att vattenpölar och stora leriga grisar var det bästa med dagen. Mamman och pappan tyckte att det var roligast att gå och lukta på timjan och spana in blommor och växter inför planering av vår nya trädgård som vi ska anlägga med början nästa vår. Med tanke på alla storstilade planer så lär vi få hålla på några år innan vi känner oss någorlunda klara. Men det ska bli såååå roligt.

Kolmården

Ett rätt stort myggbett och en avlång bula ovanför näsan på Stora S och två skrapmärken i pannan på Lilla S är de skavanker som årets besök på Kolmården resulterade i. Fast med tanke på hur länge vi var på språng och i farten och hur många getingar som fanns där tycker jag det var ett helt klart acceptabelt utfall.

Safariparken tog vi oss tid att åka igenom i år. Det var en hit för då behöver man (i vår familj) inte sitta fastspänd även fast man åker bil. Utan man fick i år sitta i mammas knä om man var liten eller fram bredvid pappa och stå och spana åt alla håll och kanter om man var "fyra-och-ett-halvt". Jag hade fullt sjå med att få minstingen att åtminstone någon gång ibland titta ut genom bilfönstret för att titta på djuren istället för att pilla på grus på golvet eller trycka på knapparna till läslampan ovanför baksätet. Fast strutsen såg han i alla fall. Det gjorde alla. Strutsarna var nämligen lite närgångna och knackade på bilrutan med näbben.

Det allra bästa enligt Stora S var sälarna och delfinerna. Där kunde han visst tillbringa hur mycket tid som helst. Lilla S tyckte bäst om Barnens bondgård där man får klappa getter och smågrisar. Vi hade sån tur att vi kom precis när en djurskötare la ut trädgrenar med färska blad på för dem att äta på så vi matade dem och klappade dem friskt. Båda barnen höll på att bli omkullsprungna men kul var det i alla fall.

Det blev en lång dag med mycket promenerande och som tur var hade vi en imponerande tuff och tålmodig fyraåring som gick själv i stort sett hela dagen. Det var bara i slutet på dagen när vi skulle från sälarna till Bamses värld som vi fick ta fram ståbrädan. Från tio på morgonen till sju på kvällen hade vi en toppendag på Kolmården med lagom mycket folk och lagom varmt väder.

Vi hade med oss regnkläder men trodde in i det sista att vi skulle klara oss undan regn hela dagen. Så blev dock inte fallet. Lagom tills efter sista toalettbesöket för dagen så började det regna. Vagnen packades in i regnskydd och så kurade vi ihop oss under det enda paraply vi hade med oss och började gå mot bilen. Regnkläderna brydde vi oss inte om för vi skulle ju bara gå en liten bit och det regnade inte så mycket. Sedan kom vi ut i blåsten också och regnet kom liksom mest från vänster istället för uppifrån. Det blev till att springa mot skydd under ett tak för paraplyet räckte inte åt oss alla och minstingen var alldeles för nyfiken för att ha vett att hålla in huvudet under sufletten på vagnen. Jag kan säga att det finns inte så himla mycket tak att ta skydd under på vägen till parkeringen. En liten kiosk med något som på håll ser ut som tak men det är bara reglar runtom utan något tak. Där sprang vi runt "Varför finns det inget tak, varför finns det inget tak?", till slut på andra sidan av huset fanns det lite skydd men då var vi ändå rätt rejält blöta. Som tur var gick regnvädret över snabbt och vi kunde packa in oss i bilen och fara hemåt. Det tog inte lång stund innan två trötta småkillar sov i baksätet då vill jag lova.

Alla pojkars dröm?

Simon ska bli brandman när han blir stor! Han ska ha två stegbilar och en vanlig brandbil. Den vanliga brandbilen ska man få åka med i när han inte är ute på uppdrag vid "nödläge" (citat Meckar-Micke). Allra helst vill han att mamma, pappa, lillebror och kompis T ska följa med. Det är så många som får plats i en brandbil utan stege. Två fram och tre bak.

Efter en veckas hemmavarande från dagis och kompisar, först som sjuk själv och sedan med sjuk lillebror kan minsta lilla utflykt, t.ex till Apoteket vara roligt. Kan ni då då tänka er en lördag förmiddag på brandstationen med brandbilar, brandbåtar, ambulans, blåljus, och en röd brandhjälm i plast! För att göra lyckan fullständig, både för mamma och son så tog vi till och med en tur upp i luften med stegbilen!

Gissa om pappa var avundsjuk när vi kom hem!