Semester 2009, del 3

Bläddrar runt bland mappar med foton på datorn och bloggen och ser att jag inte visat det som JAG gjorde i somras! Allt arbete som min man och andra nära och kära lagt ner på stengång, trappbygge etc har visats upp men alla "blommor och blader" har jag missat.

Så här kommer en uppvisning i sommarfärger. Håller tummarna för att det mesta växer upp igen i vår. Det ska bli oerhört spännande att se hur kompositionen av rabatterna fungerar. Det finns risk för att en del behöver flyttas om. Men vad gör det?? Längtar!

Skörd från ett av många besök på diverse plantskolor

En första grovplanering innan spaden sätts i jorden
Så! Nu är vi igång.

Jag fick sällskap av ett gäng citronfjärilar.
Undrar så vad det var i jorden just här som de var så tokiga i??

En ny omgång inköpta växter. Funkia, gräs och alunrot bland annat.

Sett ur en annan vinkel

Färdigt. Det är i alla fall så jag namngett bilden.

Efter detta har det tillkommit fler växter, både nya och omflyttade från andra håll i trädgården.

Sommarens inköp genererade ett otal krukor. Det här är bara en bråkdel.

Barnen gjorde en sjörövarbåt av de stenplattor som blev över tillsammans med alla krukor. Det blev en rätt stor skapelse.

Snö efterfrågas

Vi har under eftermiddagen fått 3 mm snö. Sonen på fyra år funderade på hur mycket snö som egentligen behövs för att få åka snowracer till dagis.

Mycket mer snö och en pappa som drar snowracern är mitt svar.

Typ så här mycket snö behövs det nog.
Bilden tagen i november 2008, faktiskt i Sthlms-trakten!

Utdansad

Nu är julen utdansad. Så länge orkade vi med att ha gran och torkställning och Flexitraxbana och bord till barnen och gud vet vad i vardagsrummet. Känns skönt med all golvyta som helt plötsligt uppenbarade sig. Nu kan man ju helt plötsligt ta sig fram utan att kryssa mellan jeepar, ormar och bilbana som förut slingrat sig ut över hela golvet mellan bokhyllan och soffan.

Och hur rent och fint det är på hyllor och fönsterbänkar ska vi inte tala om. Nu kan jag ju gå nästan bärsärk i inredningsaffärer och piffa vårt hus. Till makens stora "lycka". Hi hi hi...

Min älskade jultermometer

Det som är jul och december för mig är denna jultermometer! Så när Fototriss lade upp siffror som veckans tema var bidraget självklart!


Min mormor hade en sån, min mamma likaså. Så syrran och jag är uppvuxna med den och har slagits om vem som ska dra vilken dag och om det är bäst att dra första december eller om det är bäst att dra på julafton. Eller ...syrran funderade på vad som var bäst. Själv visste jag helt klart vem som var vinnare ;)
När vi blev äldre och flyttade hemifrån fick vi varsin syrran och jag, så då slapp vi slåss om äran att dra ner ända till 24! Därefter var jag ensam herre på täppan ett tag med min jultermometer! Men nu har jag barn. Som har koll. Så nu får jag inte dra knappt någon endaste gång. Förutom när äldste sonen glömmer bort det. Och ska jag erkänna en sak? Även om jag ser på kvällen att den minsann glömdes bort på morgonen så påminner jag inte alltid honom. Utan jag väntar tills barnen gått och lagt sig. Sedan drar jag ner bandet själv en dag och njuter av känslan att snart är det jul...

Var är skägget?

1 december, morgon, mamma trött. Sonen hyperaktiv, vaknar och skuttar upp ur sängen och typ i samma sekund har han julkalendern i handen. Innan jag har hunnit reflektera över vad som egentligen händer sitter jag och två barn i soffan och öppnar lucka 1 och 1.

Men vänta... stopp nu... jo, det är rätt dag...
Men vänta... stopp nu... låt lillebror vara med och öppna lucka 1 på sin julkalender (den ovetande stackarn har fått radiokalendern tilldelad sig medan storebror har tvkalendern).
Men vänta... stopp nu... vi ska ju öppna luckan när vi tittat på julkalendern på tv ikväll...

Försent! Vad har ni gjort utbrister maken när han kliver upp lite senare. Skamset slår jag ner blicken. För vi har ju syndat. Luckor på julkalendrar öppnar man inte bara hur som helst. Jag får skylla på att jag är trött. För det är ju sant. Men jag känner ändå ett litet stick i samvetet. Nu kommer mina barn i vuxen ålder att sitta hos Oprah Winfrey och beklaga sig över deras dåliga mamma som bara vimsade omkring. ;)

Som tur är så har ordningen återställts. Sonen har accepterat mina argument för att luckorna ska öppnas samtidigt som de öppnas på tv och har förlikat sig med det. Så nu ikväll har vi, trots att luckan redan öppnats kollat på julkalendern hela familjen. Och sonen har snappat upp namnet - Skägget i brevlådan.

För en som är uppvuxen med Räkna med skägg och om man tar allting bokstavligt som "vi" gör i denna familj så var första frågan ofrånkomlig.
Var är skägget?

Den kom typ fem sekunder in i programmet och sedan varvade han total fullkomlig fascination och koncentration med "tusen frågor". Höjdpunkten på dagens program var att huvudpersonen skickade in fel lista till tomten. För hur skulle det egentligen bli om man skickade in sin handlingslapp istället för önskelistan? Få mjölk, smör och ost i julklapp?!? Det var mycket roligt så det fnissade vi en hel del åt.

Så efter bara en dags tittande är betyget på årets julkalender positivt! Vi får se om intresset håller i sig hela vägen fram till julafton.

Adventstomtenissen hittade hit igen

Vi har funderat och vridit och vänt på frågan om paketjulkalender.
Ibland har vi varit för och ibland har vi varit emot.

Å ena sidan kan det vara mysigt, min man minns det från sin barndom...

Å andra sidan kan det vara besvärligt, att hitta 48 små paket. Små paket som är tillräckligt stora för att vara roliga men inte för stora för att trissa upp förväntningarna mer och mer år efter år. För jag misstänker att har man en gång börjat med en paketjulkalender så är det väldigt svårt att sluta och inte ha en nästa år.

Så vi enades om att den adventstomtenisse som tidigare tassat omkring och spridit julglädje här i krokarna får fortsätta outmanad att just tassa omkring och lämna små spår efter sig i form av en eller två små presenter som barnen råkar hitta. Vilket visade sig vara en hit för äldste sonen kom faktiskt ihåg sagda nisse från förra året även om han inte pratat om det. Puh, vilken tur att vi inte missade den traditionen då! Mamman torkar svetten ur pannan.

Nu i söndags hade adventstomtenissen så snällt bestämt sig för att berika vår familj med filmen Djungelboken. Lyckan var total. Först var det lite knepigt att acceptera att det bara var ett paket fast det finns två barn i huset. Men senare så förkunnade sonen glatt att den var ju till hela familjen. Till mamma, till pappa och till både lilla och stora S. Det var nämligen vårt adventsmys som vi hade på kvällen efter middagen. Hela familjen kröp upp i soffan och tittade på Djungelboken (nostalgitripp som heter duga vill jag lova!) och åt hembakta lussebullar och pepparkakor.

Det var mysigt fast det inte var så städat och ordnat som jag hade sett framför mig... Ni vet de där vackra stämningsfyllda bilderna med tända ljus, sprakande brasa, inga dammtussar i vrårna och uppklädda barn med välkammat hår... Hos oss stod lådan med adventspynt kvar framme fortfarande i gröna rummet. Ljusslingor låg lite här och där, och pynt hade inte satts fram som jag hade tänkt mig utan låg kvar i lådan. Barnen var förvisso nyduschade men det var mer av rent praktiska skäl för att slippa få chili con carne utkletat i hela huset. Men...

Det är ju gosigare att mysa med pyjamas under en filt och smaska hembakta lussebullar och pepparkakor så att smulorna sprutar. Och dammsuga är det ju smartare att göra efter fikat än efter. Och pynta, det hinner jag ju med att göra en annan dag, det är ju hela 23 dagar kvar till julafton. Men att fika julens första lussebullar och peppisar med barnen, det kan man bara göra en dag.

Stilstudie i bakning
Först tar man en bit deg och mjölar den riktigt ordentligt så att man slipper bli kladdig om händerna.

Förslagsvis lägger man den på en tårtspade så att man kan flytta omkring degbiten som man vill.

Forma degbiten till en lång mask
Skapelserna som redan ligger på plåten är resultatet av lillebrors bakande.

Han var inte riktigt lika tålmodig med bakandet.

Han valde att gå och dansa lite till julmusiken i vardagsrummet istället.

Sedan är det dags för dekorering.

Ta ett russin. Eller flera... Låt dig väl smaka...

Tryck dit russinet på lussebulls-masken

Slutresultatet
Vi penslade masken rätt mycket med ägg för att få den att se lite mindre mjölig ut :)

Hej mitt vinterland

Jag lovade något riktigt hemskt i mitt förrförra inlägg. Här kommer det, håll i er! :)
Här kommer inlägget om färden genom vintern.

Ut till Nässlingen, Longitud N59.29,03 Latitud E18.40,25

Skulle iväg på konferens.
Skulle åka bil.
Och bilfärja.
Och båt.
I snöoväder.

Roslagen, det område i Stockholmsområdet som denna dag är värst drabbat av snöovädret är vårt mål. Ut till en ö ska vi. Och till öar kommer man alltså lämpligast båtvägen om inte någon hänsynsfull medmänniska tagit sig tid och ork att bygga en bro mellan fastland och ö. Kanske inte jättekul att åka båt i snöoväder?! Under hela bilfärden hör vi på radion att man rekommenderar att man ABSOLUT INTE ska ta bil ut till Roslagen, Norrtälje. Och vad gör då vi, jag och mina kollegor? Jo, vi sitter fördelade i fyra taxibilar på väg ut just till nyss nämnda område. Alla bussar utom en linje är inställda in mot Stockholm på grund av väglaget. Och den busslinje som faktiskt är igång, den kan liksom inte köra i alla fall för att bussen inte kommer ut från bussgaraget. Så det är mycket snö som fallit under natten. Och fortsätter att falla.

Visst nämnde jag att jag och mina kollegor är på väg ut till just Roslagen?! På sliriga, halvt oplogade, snirkliga småvägar där man inte kunde skilja väg från dike eller dike från åker/äng vid sidan av vägen. Att vår bil inte stod på tvären i halkan fler gånger än vad den faktiskt gjorde är ett under.

Men vi kom fram i alla fall. Och det blåste gudskelov inte så mycket, så båtfärden var en piece of cake jämfört med bilresan. Och när vi väl kommit fram som vi skulle och fått i oss lite kaffe och en smörgås så fick vi njuta av ett stillsamt, rofyllt vinterlandskap resten av dagen. Så jag kan bjuda på fina bilder. Trots att vintern inte står högt i kurs på min årstider-jag-gillar-bäst-lista. Tycker till exempel inte om att ha ett halvt ton snö i mina skor. Inte heller tycker jag om att pulsa i snö upp till knäna i jeans med uppvikta ben/slag. Man får liksom med sig lite lätt mycket snö in då...

Och så var det ju det där med strömavbrotten. Som de aaaaldrig brukade ha. Som de inte hade haft på flera år. Och när vi var där i två dagar så hade vi strömavbrott ett otal gånger. Första gången strömmen gick så var jag på väg ut på en brygga. Att säga att det blev mörkt är en underdrift. Det här fotot är taget i rena förskräckelsen just precis efter strömavbrottet. Försökte få lite ledljus från kameran...

Och jag måste erkänna att jag när jag vaknade vid fyratiden av att det var totalt tyst och mörkt avstod från att gå på toaletten. Att traska omkring i becksvart mörker i korridorerna på ett hus där man aldrig satt sin fot förut hör inte till något jag tar mig för. Jag ignorerade helt sonika alla behov av att röra mig utanför rummet. Tog bara mobilen i ena handen som lampa och klev upp helt kort för att sätta igång elementet. Hutter hutter...

Fler vinter-bilder hittar du här.

Rosa och vitt på en fredag

Här är en rosa och vit bild till veckans fredagsfärg. Det kan också tänkas vara så att den har något att göra med en viss julklapp... :)

För det är faktiskt snart jul. Och är man med i diverse utmaningar och roligheter i bloggvärlden så är det mycket pyssel, knep och knåp, trix och fix som gäller just nu.

Så fredagstemat Julklappsbestyr det kommer att följa mig i mina inlägg hela veckan fram till nästa advent har jag tänkt mig. Allt för att göra t.ex julklappspåse-bytet så mycket mer roligt och spännande.

Skådar uppåt

Veckans tisdagstema är fågel, fisk eller mittemellan.

Med tanke på mannens intresse skulle man kunna tänka sig en fiskbild... men icke!

Med tanke på att jag har svårt för att bestämma mig skulle man kunna tänka sig en mittemellan... men icke!

Jag har istället valt fågel.

Av tre enkla anledningar.

1. Lilla sonen är otroligt fascinerad av fåglar

2. Jag är kort så jag brukar få titta uppåt på saker

3. För att jag gillar trädkronor. Även om jag också gillar att fälla träden...

Taget en härlig sommardag

Taget en härlig (?) höstdag

Bus eller godis?

Vi tillhör skaran som totalt glömt bort godis till idag. Betyder det att vi kommer få husets alla fönster nerkletat med ägg eller något annat trevligt?

Förra året kom jag ihåg, då ringde det inte på dörren en endaste gång. Stackars jag fick äta upp hela burken själv. I år har det varit lite mycket sista dagarna så vi har totalt haft hjärnsläpp trots halvdagar och pumpor hit och dit. Inget godis alls fanns det när det idag har dykt upp ett par gäng med utklädda godissugna barn. De såg mäkta förvånade ut när maken utbrast "Det har vi glömt. Vi har inget godis".

Vadå inget godis, verkade de tycka. Konstiga människor. Snopna lommade de iväg och knackade lite busigt på köksfönstret innan de traskade vidare. Så kan det gå.

Vinden busar lite här

Det blåser och "vinden busar lite här" idag (citat Måsart i Lilla Sjöjungfrun). Så nu är det höst!
Bara för att sommaren inte ska kännas allt för avlägsen så lägger jag in lite uppmuntrande bilder här.

Söta små lila blommor i solskenet

Solstrålar genom trädens blad

Gult är inte fult

Vacker astilbe