Kokböcker

Kokböcker är första fredagstemat för december. Och jag tänkte som så... Att den här fredagen skulle jag hinna med att göra inlägget på fredagen. Det hörs ju liksom på namnet när det är meningen att bilderna ska visas. Men så var det ju så att vi skulle iväg på julbord med jobbet. Och när jag kom hem så orkade inte kroppen mer än att falla ner i soffan. Och sedan var det lördag och jag tog kort på våra kokböcker och upptäckte att det var mer än lovligt dammigt bakom bokhögen.

Använder visst inte alla kokböckerna så där värst regelbundet som den återkommande läsaren till denna blogg blivit varse. Till exempel dessa pärmar med recept som det var populärt att prenumera på förr i tiden. Tror inte att jag använt särskilt många av recepten i dessa pärmar. Men de ligger väldigt fint på hyllan i köket och gör inte mycket väsen av sig. De får nog ligga kvar ett tag till och samla på sig damm igen.

Och sedan var det plötsligt söndag. Storebror åkte iväg på hundmässan med farfar och resten av familjen stannade hemma. Är det ok om jag kommer kl åtta undrade farfar. Ha ha ha, tänkte jag. Då har vi varit uppe sedan länge. För barnen i detta hushåll stiger gärna upp med tuppen om inte tidigare. När vi fått iväg upptrissad, speedad storebror så trillade vi köttbullar maken och jag. Lillebror ville vara med och "baka kaka" men fick ge sig. Med tanke på att han gillar att stoppa saker i munnen kändes inte köttbullesmet som en höjdare att sätta framför honom.
Nä, då är det bättre att stoppa smörgåsar i munnen. Ur Riddarbageriets Bröd brukar mannen i huset baka bröd. Alldeles för sällan. Han skulle gärna få baka varje helg. Hembakta scones, baguette och allt vad han hittar på.

Vi har en glasburk med surdeg ståendes i kylen. Den blir det ibland nytt bröd bakat av. Fast jag tror inte att det var surdeg med i den senaste brödbakningen.

Då blev det så här vackert resultat. Och såååå gott blev det också. Alltså lika gott som bilden utlovar!

Vi har alltså en del kokböcker. Som vi fått i julklapp eller köpt på bokreor.
Men oftast kör vi på lösbladssystem, eller urklipp från tidningar. Då ser det ut så här i hyllorna.

Adventstomtenissen hittade hit igen

Vi har funderat och vridit och vänt på frågan om paketjulkalender.
Ibland har vi varit för och ibland har vi varit emot.

Å ena sidan kan det vara mysigt, min man minns det från sin barndom...

Å andra sidan kan det vara besvärligt, att hitta 48 små paket. Små paket som är tillräckligt stora för att vara roliga men inte för stora för att trissa upp förväntningarna mer och mer år efter år. För jag misstänker att har man en gång börjat med en paketjulkalender så är det väldigt svårt att sluta och inte ha en nästa år.

Så vi enades om att den adventstomtenisse som tidigare tassat omkring och spridit julglädje här i krokarna får fortsätta outmanad att just tassa omkring och lämna små spår efter sig i form av en eller två små presenter som barnen råkar hitta. Vilket visade sig vara en hit för äldste sonen kom faktiskt ihåg sagda nisse från förra året även om han inte pratat om det. Puh, vilken tur att vi inte missade den traditionen då! Mamman torkar svetten ur pannan.

Nu i söndags hade adventstomtenissen så snällt bestämt sig för att berika vår familj med filmen Djungelboken. Lyckan var total. Först var det lite knepigt att acceptera att det bara var ett paket fast det finns två barn i huset. Men senare så förkunnade sonen glatt att den var ju till hela familjen. Till mamma, till pappa och till både lilla och stora S. Det var nämligen vårt adventsmys som vi hade på kvällen efter middagen. Hela familjen kröp upp i soffan och tittade på Djungelboken (nostalgitripp som heter duga vill jag lova!) och åt hembakta lussebullar och pepparkakor.

Det var mysigt fast det inte var så städat och ordnat som jag hade sett framför mig... Ni vet de där vackra stämningsfyllda bilderna med tända ljus, sprakande brasa, inga dammtussar i vrårna och uppklädda barn med välkammat hår... Hos oss stod lådan med adventspynt kvar framme fortfarande i gröna rummet. Ljusslingor låg lite här och där, och pynt hade inte satts fram som jag hade tänkt mig utan låg kvar i lådan. Barnen var förvisso nyduschade men det var mer av rent praktiska skäl för att slippa få chili con carne utkletat i hela huset. Men...

Det är ju gosigare att mysa med pyjamas under en filt och smaska hembakta lussebullar och pepparkakor så att smulorna sprutar. Och dammsuga är det ju smartare att göra efter fikat än efter. Och pynta, det hinner jag ju med att göra en annan dag, det är ju hela 23 dagar kvar till julafton. Men att fika julens första lussebullar och peppisar med barnen, det kan man bara göra en dag.

Stilstudie i bakning
Först tar man en bit deg och mjölar den riktigt ordentligt så att man slipper bli kladdig om händerna.

Förslagsvis lägger man den på en tårtspade så att man kan flytta omkring degbiten som man vill.

Forma degbiten till en lång mask
Skapelserna som redan ligger på plåten är resultatet av lillebrors bakande.

Han var inte riktigt lika tålmodig med bakandet.

Han valde att gå och dansa lite till julmusiken i vardagsrummet istället.

Sedan är det dags för dekorering.

Ta ett russin. Eller flera... Låt dig väl smaka...

Tryck dit russinet på lussebulls-masken

Slutresultatet
Vi penslade masken rätt mycket med ägg för att få den att se lite mindre mjölig ut :)

Rosa och vitt på en fredag

Här är en rosa och vit bild till veckans fredagsfärg. Det kan också tänkas vara så att den har något att göra med en viss julklapp... :)

För det är faktiskt snart jul. Och är man med i diverse utmaningar och roligheter i bloggvärlden så är det mycket pyssel, knep och knåp, trix och fix som gäller just nu.

Så fredagstemat Julklappsbestyr det kommer att följa mig i mina inlägg hela veckan fram till nästa advent har jag tänkt mig. Allt för att göra t.ex julklappspåse-bytet så mycket mer roligt och spännande.

Allt är inte guld som glimmar

Tiden går fort. Det är svårt att hinna med allt roligt. Så jag ligger lite efter...

Imorgon är det fredag igen. Det betyder att det också VAR fredag för sex dagar sedan. På fredagar har jag tänkt att jag ska vara med i Fredagstema: Show and tell. Speciellt i fredags eftersom det var SMYCKEN som var temat.

Och eftersom smycken kan vara av GULD så passar jag på att lägga det här inlägget även i kategorin Tisdagstema där temat vecka 48 är just guld.

Jag älskar smycken. Allra mest min förlovnings- och vigselring och de örhängen som jag har varje dag. Har fyra hål, två i varje öra, vilket gör att jag kan ha dels de vackra örhängen jag fick i morgongåva av maken och dessutom samtidigt de söta guldknopparna jag fått av kära mor och far.

Guld

Så eftersom jag verkligen vill visa smycken så gör jag det här, fast det var fredag för flera dagar sedan. Håll till godo!

Knythalsband i blått till kollegan T

Fotografering utomhus på härligt funkiablad

Glittrigt och lite guldigt

Stark turkos

Svart och rockigtElegant bling-bling

Ulligt och bulligt

Armband och örhängen ihopkomponerat tillsammans med beställaren till hennes mor.

Kul att få göra något helt personligt!

Mitt eget halsband.
Det tillhörande armbandet tappade jag för ett tag sedan och letade förtvivlat efter.
Som tur var återfann maken det efter några dagar i lilla bilen.Mitt gråsilvriga halsband som jag varierar genom att bära i olika i olika längder beroende på humör.
Söta små hjärtan
Vackra sötvattenpärla
Silverhjärta i doppresent till Amanda
Namnstav till kompisen S med sten som är "lilarosa" :)
En symfoni av namnbrickor

Vacker frost

Helg är mysigt

Här är mitt bidrag till Fredagstema: Show and tell. Fredag den 14 nov är temat FÖNSTER.

Satt och myste i soffan i helgen. Skönt att kunna slappa lite med vuxenprat när barnen leker med varandra och sysselsätter sig själva. Ser något skumt på fönstret på altandörren. Kommer överens med mannen om att det nog är en ganska stor skalbagge som sitter där. Vi orkar dock inte resa oss upp för att titta efter utan vi ser bara till att vi säkert kan konstatera att den är på utsidan och inte insidan av fönstret och så nöjer vi oss med det.

Efter ett tag när vi tittar ditåt igen har den svarta blobben flyttat på sig. Ok, så då är det ett djur i alla fall som sitter där. Min vanliga nyfikenhet har nog fått sig en törn för vi fortsätter att slappa och inte förrän något av barnen (kommer inte ihåg vilket) ilsket förkunnar att nu har leken blivit lite för vildsint, rör vi oss upp från soffan och alla mjuka kuddar. Ser då att det minsann inte alls är någon skalbagge utan ... en snigel.

I november är det bloggen Nya Äventyr som bestämmer vilket tema bilden ska illustrera.