fredag 21 november 2008

Grönsaker är väl inte nyttiga va?!

Jag lagar inte mat. Inte avancerad mat. Inte när jag är ensam med barnen. Jag har tappat all simultankapacitet när det gäller matlagning.

Jag klarar av makaroner och korv. Och sånt. För det mesta i alla fall... Men pasta med pestosås och kyckling, det går inte så bra. Om jag ska göra något så "avancerat" och det ska vara klart när maken kommer hem en fredagkväll så kan det lätt gå fel.

Tittar på klockan halv fem och tänker att "Oj, det är ju lugnt! Jag har gott om tid att fixa maten." Vi ska ha pasta, stekt kyckling, pestosås (ingen egengjord utan bara färdig pestosås på burk blandad med creme fraiche - piece of cake). Och pinjenötter. Helst grönsaker också.

Så långt allt väl.
Sedan går allt snett på något sätt.

För nu samarbetar inte hjärncellerna som ska tänka ut att man behöver göra saker i en viss ordning för att det ska bli mat vid ett visst tillfälle och att alla delar av maträtten ska vara klara åtminstone ungefär samtidigt.

Börjar med att koka upp vatten, letar reda på bandspaghettin. Den ska koka i åtta minuter.
Tar fram pinjenötter som ska rostas i en stekpanna.
Vattnet kokar, i med spaghettin - nio nystan.

Men vänta nu... blev det här rätt ordning egentligen?

Nu har jag alltså lyckats snåra in mig så att jag på åtta minuter, snart bara sju, ska hinna skära och steka kyckling, blanda ihop såsen och värma den, duka och rosta pinjenötter. Helst ska jag skära upp grönsaker också.

Paniken glider in som på ett bananskal...

När maken kommer hem kl 17:15 piiip så är pastan färdigkokad men kycklingen är fortfarande halvrå. Såsen är inte ens påbörjad och pinjenötterna ligger kvar i sin påse. Fast dukat har jag hunnit göra. Och tröstat knyttet som slog i huvudet i bordet.

Maken styr upp i oredan och vi får till slut i oss en smaskig fredagsmiddag. Vi lyckas till och med få i oss lite glass till efterrätt.

Fast grönsakerna hoppade vi över.

9 kommentarer:

Anonym sa...

*skratt* Ja, man skulle minst behöva åtta armar så man räcker till både till spisen och barnen - eller hur?

Trevlig helg :)

♥ mamman i huset ♥ sa...

Låter som det ska i en småbarnsfamilj!

(Vänta, har inte jag skrivit den meningen förr inne hos dig?)

Trevlig helg!

Ulrika - foto - Jonasson sa...

Haha..Kan trösta dig med att jag "beter mig" på precis samma vis i köket ;) Hemma hos oss är det oftast gubben som står för matlagningen..dels för att han verkligen gillar det (eller kanske ogillar min mat) o sedan för att jag har 0 intresse för det!

Ha en jättebra lördag!

Kram

Petra C sa...

Mamman i huset: Ja, jag tror bestämt att du upprepade dig ;) Men det kan ju ha att göra med att vi är en ganska typisk småbarnsfamilj. :)

Jenny: Jo, jag behöver lika långa armar som Inspector Gadget tror jag. Återkommer med vintips (läste lite på din blogg). :)

Tant: Skönt att höra att det inte bara är jag som inte är en typisk husmor som står och slavar vid spisen och tycker att det är superkul. Då slipper jag ha dåligt samvete för det. ;) Skämt åsido, mannen i huset tycker att det är rätt kul att laga mat så vi klarar oss. Det är inte alltid middagen blir grönsakslös. :)

Hemma hos Klara... sa...

Hi, hi, känner igen mig... brukar vara kaotiskt i köket i bland.

Ha en fortsatt härlig helg!
Kram Helena

StrandviksVillan sa...

*Skrattar* jaaa, visst blir det sådär ibland, som tur är inte alla dagar hos oss. Fast det är ju oftast 2-åringen som ställer till det, han ska jämt klättra på bänkar och bord och hjälpa till. Då blir jag så nervös att han ska skära sig eller bränna sig så jag kan inte koncentrera mig...
Det värsta med middagen är att fundera ut VAD man ska koka, bara jag vet vad så är det inga problem!

Tack för att du deltar i mitt lotteri, lycka till! Kram Anki

Anonym sa...

kikar runt lite här, tyvärr tror jag inte gadgetarmar går ner i kuvertet, men om du råkar lägga ut andra små tips, så kommer jag titta förbi igen :) // din inte så jättehemliga tomte...

s.m.i.l.e sa...

Det känns igen... Framför allt den sista meningen. När man pustar ut och sätter fram maten, kallar på familjen och tittar efter salladen/grönsakerna och konstaterar; attans jag glömde!

Fast egentligen är mitt största matproblem inte själva matlagningen, utan att komma på VAD jag ska laga. Fullständig idétorka.

Men här är mitt försök att inspirera mig själv http://smilelagarmat.blogspot.com/.Får se hur det går...

Ewa sa...

Hej vännen!

Fint här, men lite kallt... Nåja, bara början, så bäst att inte klaga för mycket. Ska hoppa i duschen, och sen bege mig ut på stan. Har en del fix att göra idag.

Många varma kramar
/Ewa