Dags igen

Jag har jättemycket att göra på jobbet. Jättemycket! Och många planer, idéer och tankar kring hem och trädgård, ekonomi, pyssel, fotografering och tid i allmänhet. Så då är det inte så konstigt att man glömmer sin ena bilnyckel hemma. Inte heller är det konstigt att det tar ett tag innan man hittar den. Huvudsaken är att man kommer ihåg att leta efter den eftersom den är borta.

Fast man kan ju se det som slöseri av tid också eftersom jag inte behöver den nyckeln imorgon. Jag hade ju kunnat vika lite tvätt istället. Jag skojar inte när jag säger att över hälften av familjens kläder är i något slags efter-tvätt-stadie. Dvs i torktumlaren, i en blå IKEA-kasse eller på de underbara fantastiska nya tvättlinorna i tvättstugan. Vad jag hade gjort med mig själv om jag inte haft dem utan varit tvungen att som tidigare hänga tvätten på torkställningar i vardagsrummet vete tusan. Jag hade nog blivit totalt galen.

Som det är nu så är det helt underbart skönt att slippa se tvätten hela tiden. Det är till och med lite roligt och avkopplande att stå i tvättstugan, titta ut genom fönstret och filosofera lite när man hänger upp eller viker kläderna. Jag kände mig kanske inte riktigt så harmonisk för ett tag sedan när jag precis vid läggdags kl 23 upptäckte en tvätt i maskinen färdig för upphängning, men det var ändå rätt ok. Min smekmånad med den nyrenoverade tvättstugan är visst inte över än.

Ingen återvändo

Nu så är det garanterat ingen återvändo på att göra något vettigt åt ytan från gatan till huset och mellan huset och garaget!

Det singel som låg där tidigare har fått byta plats till mellan häcken och friggeboden istället för den ogräsleran som vi hade där tidigare. Stenplattorna som låg ojämnt pga tjäle har fått gå till sista vilan på sopstationen. Rensat och klart. Eller inte riktigt, det krävs en hel del grävande till innan vi kan börja återfylla och lägga stenplattor. Men vi är på gång!

Så här ser det ut idag mellan hus och garage. Friggeboden skymtar i bakgrunden.
Ser ni allt singel som vi sållat ut jord, lera och maskrosor ur och maken skottkärrat ner för slänten?

Eftersom vi hade lyckats samla på oss en del skräp från renovering av tvättstuga, byte av sängmadrasser och sedan en del tunga, tunga stenplattor så var det tur att vi i lördags lyckades lura hit lite släktingar som fick hjälpa till att bära. Vi mutade dem med bullar, grillat och Melodifestivalen. Faktiskt så var jag positivt överraskad av årets version. Inte helt orimligt dåliga låtar överlag utan flera som man kan tralla med till i bilen.

Så lämpligt att det var Norge som vann med tanke på att det idag är deras nationaldag! Grattis Norge! Estland var bättre enligt mitt tycke men Norges bidrag var lättare att ta till sig med tanke på att jag har rätt svårt att sjunga på estländska. I och för sig ska väl inte det egentligen vara något hinder. Det är bara att göra som sonen min och gala på för full hals ändå inne på mataffären. Tänk att få vara barn på nytt och inte ha så mycket hämningar!

Olika bilder

Tänk vad man kan se olika på saker och ting.

Lilla sonen ser en stor hatt att springa omkring med på huvudet.
Stora sonen ser ett visir att ha framför ansiktet när han är riddare.
Maken ser ett stooooort durkslag.

Alla har fel förstås, bara jag har rätt. Det är ett ... eeeeehhh, vad heter det ... ett skydd till kakfatet. För flugor och små klåfingriga sandiga händer. Så att inte kakor och bullar hinner försvinna alltför fort nu när det är dags att sitta ute och fika.

Påskdagen: Det tar sig

Det tar sig, sa han som hade eld i håret.

Påskafton: Sol ute, sol inne

Påskafton firade vi i den här familjen genom att njuta av det fina vädret. Barnen var ute mest hela dagen och smutsade ner sig i sandlådan. Föräldrarna hade ju åtagit sig att renovera en tvättstuga så det var bara att gilla läget och ta sig an uppgiften trots att man helst ville ut och påta i trädgården. Fast ska sanningen fram så hann jag och 5-åringen med att rensa lite ogräs och sätta lite lökar och frön. Annars var det skruvande, spikande och mätande som gällde för hela slanten. Man kan lugnt säga att jag kan IKEA:s ritningar för att sätta ihop kökssåp nu. Man kan dessutom lugnt säga att jag har träningsvärk i ryggslut och stuss i synnerhet och resten av kroppen i allmänhet.

Startläge inför lördagens arbete, visst arbete utfört redan på skärtorsdagskväll.

Bänkskiva och några skåp på plats.

Fönsterkarmen ska vitmålas någon helg framöver.
Nöden har ingen lag.
Vill man ut i solen får man ta med sig arbetet ut.
Här är ett av skåpen i ihopsatt skick ute på gräsmattan.

Långfredag: Prinsessan på ärten

För den insatte läsaren till denna blogg så håller vi på och renoverar tvättstugan. Igår fick vi skåpstommar, luckor, hyllplan och bänkskiva med tillhörande diskho levererade hem till oss. Jag är extremt glad att jag inte var hemma när leveransen skedde för det var grus och lera på golvet från skorna på de som bar in grejerna, och hela hallen och vardagsrummet såg ut som ett bombnedslag med saker man fick kryssa mellan och klättra över för att komma någonstans. Typ. Jag kanske överdriver liiiiite ;)

Så här såg det ut när jag kom hem och maken hade röjt undan det värsta.

Sedan passade vi på att köpa hem nya madrasser (resårbottnar och bäddmadrasser) till föräldrarnas säng. Det är inte alltid ögonmåttet eller tanken är med en när man handlar kan man lugnt säga. Vi hade inte en endaste liten tanke på att resårbotten kunde vara så pass mycket tjockare än den gamla vi hade. Så när vi glatt hade slängt ut de gamla resårbottnarna och lagt i de nya och sedan lagt på de nya bäddmadrasserna hade vi byggt oss en säng som heter duga! Den blev så hög så att lillebror i familjen inte utan besvär kommer upp i sängen! Tjugo centimeter högre blev schabraket och jag känner mig som prinsessan på ärten när jag ska lägga mig. Så nu måste vi köpa ny sängstomme också, för det här ser inte riktigt klokt ut!

PS. Lillebror kom ganska snabbt på att man kunde använda flyttkartongerna vid fotändan av sängen för att klättra upp i sängen.

Röj och rensa

I vilket rum förvarar man mest lämpligt sina färgburkar?

Jo, i tvättstugan
Det ser bara lite stökigt ut va?!

Mamman i huset fick mig att längta efter en renoverad uppfräschad tvättstuga. Det gjorde att när maken började hinta om att han ville riva ner panelen från väggarna i tvättstugan så var jag inte svårövertalad. Det kan även ha något med de magiska orden skåp, förvaring och möjligheter till att hänga tvätt att göra.

Det kommer att bli så bra! Hoppas jag. På torsdag kommer det en leverans med köksskåp från IKEA så i helgen blir det skruva och svära av. Sedan är det dags att nyttja inhämtade kunskaper och inspiration från boken Röj och rensa som jag fick i julklapp. Härligt!

Grattis min lilla plutt

Vår lilla bebis är så stor!

Fyller två år idag.

Grattis lilla gubben!

Äntligen

Äntligen! som Gert Fylking skulle ha utbrustit...

För att det är fredag? Nej!
För att Victoria och Daniel har förlovat sig? Nej!
För att solen sken idag? Nej!
För att kylskåpet är lagat? JAAAAA!

Slut med campinglivet, nu ska kylen fyllas igen med läckerheter som blodpudding, hallonsylt, ägg, rödbetor och inlagd gurka.

Här har vi förvarat våra kylvaror senaste dagarna.

Det blev köttfärssås till middag idag.
Snacka om att känna sig mer begränsad än vanligt i middagsplanerandet när man får lov att hushålla med utrymmet så här.

Fel läge på en måndag

Sitter på tågen hem. Mobilen ringer, det är maken.
"-Åker du hem med 17:10-tåget?"
"-Nej." Jag ler för mig själv åt mitt roliga skämt medan jag väntar på att maken också ska förstå det.
"-Inte?" säger han.
"-Nej." Är fortfarande rätt glad över mitt skämt. Men maken verkar inte förstå. Bäst jag förtydligar.
"-Jag åker 17:13." Pendeltågen har nyligen fått ny tidtabell.
Maken, iskallt och frostigt "-Inte rätt dag att dra såna skämt".
Ooops.
"-Handla hem mat till dig och mig som inte behöver förvaras kallt. Kylskåpet är trasigt".

Ooops igen. Förstår den irriterade tonen och att mitt skämt var ganska misslyckat. Dessutom, förutom att kylskåpet är paj och maten däri förstörd, så larmar barnen som små mistlurar i bakgrunden.

Fast vi klarade oss igenom kvällen. Maken fick leva ut sina aggressioner på all mat han fick hälla ut i slasken samt kasta i kompostbaljan. Det blev en del kan man säga. Kompostbaljan fick lov att bäras ut trots mörker och snö att pulsa i respektive is att halka på. Rödbetsmarinerad fetaost med inläggningssill är nog ingen höjdare att spara någon längre stund i kompostbaljan under diskbänken...

Var jag är

Var är jag? Ja, inte är jag på jobbet i alla fall. Vi kör ett race med magsjuka, feber och vattkoppor här hemma så det är minst sagt lite körigt just nu. Hinner knappt fram till datorn för mer än att kolla att det inte kommit in något "akut" mail (läs: mail med rolig historia som kan lätta upp i sjukdomsdimmorna).

Jag tycker synd om mig själv. Och kanske lite om sonen också som fått kliande vattkoppor över hela magen och ryggen. Ska bli spännande att se imorgon bitti hur fort de små rackarna har spridit ut sig över resten av kroppen. Som sagt, jag är lättroad för tillfället!

Irriterande hjälpsam

Tar upp telefonen ur jackfickan när jag kommer till jobbet och ser att jag visst fått ett sms kl 06:44 från maken - "Har du lånat min svarta munkjacka?" Jag anar en lätt irriterad ton bakom orden och tolkar in att det kanske ska vara ett utropstecken istället för ett frågeteckan så jag ringer upp och meddelar sockersött att det har jag inte gjort (den här gången ;). "Men var är den då?" undrar maken. Eftersom jag är ca fem mil hemifrån så känner jag att jag inte kan tillföra jättemycket till återfinnandet av nämnda klädesplagg så jag levererar bara lite uppmuntrande hejarop och sedan återgår jag till arbetet. Det var i fredags morse.

Jag kan nu glatt meddela alla ivrigt läsande intressenter att munkjackan är återfunnen och mamman hade inget som helst med försvinnandet att göra. I torktumlaren låg den. Överst på den torra rena tvätten. Lilla S har i sin otroliga hjälpsamhet tyckt att pappa behövde hjälp med tvätten. Sagt och gjort så tog han upp munkjackan från golvet och pulade in den i just torktumlaren. Undrar om BVC och socialen rynkar på näsan åt att låta småbarn hantera tvättmedel? Det är nog för hälsofarligt!? Ser annars en ypperlig chans att överlåta tvättandet åt någon annan så att jag slipper ifrån evighetsmaskinerna i tvättstugan...

Sova gott

Sovdags. Maken undrar hur länge det ska dröja innan han får en ny glödlampa till sin lampa på nattduksbordet. Hrrrmmm, säger jag frånvarande eftersom jag är mer intresserad av att försöka tämja kudden och täcket till att göra som jag vill. Kudden är ny sedan x antal veckor tillbaka och vi har inte riktigt lärt känna varandra än. Jag tycker att den är lite väl spänstig för att vara en "magsovarkudde". Men den har trots allt blivit bättre på att uppföra sig sista tiden så jag antar att vi börjar vänja oss vid varandra. Den får alltså lite ytterligare prövotid innan jag funderar på om den behöver bytas ut.

När det gäller täcket så hade själva innertäcket försökt sig på ett rymningsförsök ut ur påslakanet. Som tur var fanns det knappar längst ner som förhindrade flykt alltför långt bort. Men det var ändå tillräckligt irriterande. För en som gillar gosa ner sig ordentligt med täcket upp (och kanske t.o.m över) hakan så är det där fladdret som blir längst upp av påslakanet när innertäcket glider neråt fotändan oändligt irriterande. Nu var jag egentligen för trött för att göra något åt saken och hade precis bestämt mig för att enklaste lösningen var att vika ner den fladdrande kanten och kura ihop sig när jag kom på att det var ju inte mitt täcke! Hade ju bytt kvällen innan när 4,75-åringen körde pappan ur sängen mitt i natten för att ta hans plats. Sonen gillar inte pappans täcke utan tycker att mammans är mycket gosigare. Så då offrade sig mamman, fast hon också egentligen tycker att pappans täcke är alldeles för prassligt och konstigt...

Drog alltså raskt till mig mitt eget täcke från en något förvånad make som sedan istället fick sitt eget levererat i en trasslig prasslig hög. Sedan kunde jag minsann sova gott! ... zzz ...

PS. För er som undrar varför maken inte bytte glödlampa själv... jag "lånade" hans glödlampa till min sida av sängen eftersom min var trasig och vi hade inga nya hemma då att byta mot... Idag har vi inhandlat ett stycke lågenergilampa till makens lampa så han kan också sova gott.

Som en balsal

Idag när jag var på väg hem från jobbet blev minsta killen stor. Det som hände var att till middagen så ville storebror sitta på en "stor" stol. En sån som mamma och pappa sitter på. En för vuxna. Och för nästan vuxna. Som en typ-femåring.

Då blev ju hans stol ledig och någon annan var genast där och norpade den. Pappan frågade lillebror vilken stol han ville sitta på när de skulle äta. Ni kan ju gissa vart lillebror valde att sitta och äta sin middag. Och eftersom han nu blivit stor så firade han det med att äta hela middagen med bestick. Inga händer (nåja... nästan i alla fall) i maten.

Mamman tog tillfället i akt och sa åt pappan att bära ut barnstolen i garaget.

Men... sa pappan... ska vi inte vänta några dagar och se hur det går?

Nej det tycker inte jag, sa mamman. Varpå pappan bar ut stolen.

Nu är det helt plötsligt som en hel balsal i köket. Vilken yta det blev när vi helt plötsligt på kortändan har en stol man kan skjuta in helt mot bordet istället för den stora otympliga, söndertuggade-och-lagad-med-silvertejp-barnstolen.

Noterar ni även de vårlika gardinerna som ersatt de röda juliga.
För en gångs skull i vettig tid mamma! :)

Rester

Igår till middag åt vi trerätters, likaså idag till lunch. Så fina i kanten är vi. Eller inte… Vi åt rester från frysen. Frysen var full och alla burkarna som vi använder för att frysa in rester i var slut i skåpet så det var nödvändigt. Och ekonomiskt också, vilket aldrig är fel. Fast nackdelen med detta var att diskmaskinen blev full på studs av alla burkar... Så barnen åt alltså en maträtt, maken en och jag själv en annan. Totalt sex olika maträtter på två måltider.

Rester har vi också på köksbänken. Rester från julen. Så är det varje år i det här hushållet. Vi plockar undan julen och tycker att vi får ner allt i kartongerna. Men sedan så är det alltid något som glöms kvar. Oftast hittar vi det ganska snabbt och kan ta undan det. Men då får det hamna i ett skåp i vardagsrummet för att jag inte orkar rota fram rätt kartong i förrådet. Men i år är än så länge resterna från julen minimalt få, så det är ändå ett ok resultat tycker jag.

Rester från granen lär vi dock ha kvar lääääänge. Barren har en tendens att gömma sig så att man får leva med dem fram till påsk. Detta trots att vi inte har någon heltäckningsmatta att trampa ner dem i. De gömmer sig istället bland barnens leksaker, i strumpor, bakom golvsocklar, i bokhyllan och överallt där de nästlat sig in.

Utdansad

Nu är julen utdansad. Så länge orkade vi med att ha gran och torkställning och Flexitraxbana och bord till barnen och gud vet vad i vardagsrummet. Känns skönt med all golvyta som helt plötsligt uppenbarade sig. Nu kan man ju helt plötsligt ta sig fram utan att kryssa mellan jeepar, ormar och bilbana som förut slingrat sig ut över hela golvet mellan bokhyllan och soffan.

Och hur rent och fint det är på hyllor och fönsterbänkar ska vi inte tala om. Nu kan jag ju gå nästan bärsärk i inredningsaffärer och piffa vårt hus. Till makens stora "lycka". Hi hi hi...

Tack för kylan

De senaste dagarna har vi föräldrar i huset fått vara uppfinningsrika. Problemet som behöver lösas är att soptunnan varit full sedan x antal dagar
... och vi har ett blöjbarn
... och har varit långlediga med mycket gäster över jul och nyår
... och sophämtning är inte förrän på onsdag

Igår kunde man se mig ute vid soptunnan frysandes, hoppandes och bökandes för att trycka till alla gamla soppåsar så att det kunde bli åtminstone liiiite plats till.

Det är tur att det är kallt ute så att innehållet i soptunnan fryst till.

Ett litet rött paket...

Jag har begåvats med en sån där otroligt charmant make som för några år sedan införskaffade en lyxig variant av chokladkalender till mig. Den är formad som en gran som det sedan sitter röda små paket i, ett för varje dag naturligtvis. I varje litet paket lägger man sedan valfri choklad. Och eftersom M vet hur mycket jag tycker om choklad så får jag praliner. Mums!

Röd är veckans Tisdagstema. HÄR hittar du fler bidrag.

Sonen och mannen i huset har tidigare fått 10-kronors varianten från ICA av mig. Fast i år hade jag rationaliserat bort det. Detta för att jag tyckte att om det kunde undvikas att införskaffa chokladkalender till äldste sonen, eftersom vi tycker att yngste sonen inte behöver ha en, så vore det tacknämligt. I förlängningen betydde det också att mannen skulle bli utan. Och jag också trodde jag. Men jag fick. Sedan grymtades det en hel del här i huset att det var orättvist att somliga fick chokladkalender medan andra blev utan. Gissa vem som fick ge sig ut på jakt efter chokladkalendrar...

Så nu har mannen deklarerat klart och tydligt att nästa år vill han också ha en extra fin chokladjulkalender. Nåde mig om jag glömmer bort det... ;)

Adventstomtenissen hittade hit igen

Vi har funderat och vridit och vänt på frågan om paketjulkalender.
Ibland har vi varit för och ibland har vi varit emot.

Å ena sidan kan det vara mysigt, min man minns det från sin barndom...

Å andra sidan kan det vara besvärligt, att hitta 48 små paket. Små paket som är tillräckligt stora för att vara roliga men inte för stora för att trissa upp förväntningarna mer och mer år efter år. För jag misstänker att har man en gång börjat med en paketjulkalender så är det väldigt svårt att sluta och inte ha en nästa år.

Så vi enades om att den adventstomtenisse som tidigare tassat omkring och spridit julglädje här i krokarna får fortsätta outmanad att just tassa omkring och lämna små spår efter sig i form av en eller två små presenter som barnen råkar hitta. Vilket visade sig vara en hit för äldste sonen kom faktiskt ihåg sagda nisse från förra året även om han inte pratat om det. Puh, vilken tur att vi inte missade den traditionen då! Mamman torkar svetten ur pannan.

Nu i söndags hade adventstomtenissen så snällt bestämt sig för att berika vår familj med filmen Djungelboken. Lyckan var total. Först var det lite knepigt att acceptera att det bara var ett paket fast det finns två barn i huset. Men senare så förkunnade sonen glatt att den var ju till hela familjen. Till mamma, till pappa och till både lilla och stora S. Det var nämligen vårt adventsmys som vi hade på kvällen efter middagen. Hela familjen kröp upp i soffan och tittade på Djungelboken (nostalgitripp som heter duga vill jag lova!) och åt hembakta lussebullar och pepparkakor.

Det var mysigt fast det inte var så städat och ordnat som jag hade sett framför mig... Ni vet de där vackra stämningsfyllda bilderna med tända ljus, sprakande brasa, inga dammtussar i vrårna och uppklädda barn med välkammat hår... Hos oss stod lådan med adventspynt kvar framme fortfarande i gröna rummet. Ljusslingor låg lite här och där, och pynt hade inte satts fram som jag hade tänkt mig utan låg kvar i lådan. Barnen var förvisso nyduschade men det var mer av rent praktiska skäl för att slippa få chili con carne utkletat i hela huset. Men...

Det är ju gosigare att mysa med pyjamas under en filt och smaska hembakta lussebullar och pepparkakor så att smulorna sprutar. Och dammsuga är det ju smartare att göra efter fikat än efter. Och pynta, det hinner jag ju med att göra en annan dag, det är ju hela 23 dagar kvar till julafton. Men att fika julens första lussebullar och peppisar med barnen, det kan man bara göra en dag.

Stilstudie i bakning
Först tar man en bit deg och mjölar den riktigt ordentligt så att man slipper bli kladdig om händerna.

Förslagsvis lägger man den på en tårtspade så att man kan flytta omkring degbiten som man vill.

Forma degbiten till en lång mask
Skapelserna som redan ligger på plåten är resultatet av lillebrors bakande.

Han var inte riktigt lika tålmodig med bakandet.

Han valde att gå och dansa lite till julmusiken i vardagsrummet istället.

Sedan är det dags för dekorering.

Ta ett russin. Eller flera... Låt dig väl smaka...

Tryck dit russinet på lussebulls-masken

Slutresultatet
Vi penslade masken rätt mycket med ägg för att få den att se lite mindre mjölig ut :)

Triss från ovan

Veckans fototriss - där ska man visa tre bilder med perspektivet ovanifrån.
Lite ovant var det för en kort person som mig att se ned på saker. Funderade faktiskt på att ta hjälp av en pall för att komma upp mig lite här i livet för att kunna ta bilder till det här inlägget men det gick bra utan också.

På torken... barnens favoritgosedjur hänger på tork efter att ha tagit ett varv i tvättmaskinen














Lite "för-juligt" med mossa och amaryllis














Min favoritljusstake - Nusnäs från Clas Ohlson














Den uppmärksamme betraktaren ser att de två första bilderna har en skugga på kanten längst ner. Detta är för att vi har en ny kamera och jag har uppenbarligen lyckats hålla antingen fingret framför linsen eller gjort något annat knasigt. Men övning ger färdighet sägs det. Så då ska jag bara få maken att låta mig hålla i kameran åtminstone ibland när det ska fotas och vi är med båda två. ;)