Vi har funderat och vridit och vänt på frågan om paketjulkalender.
Ibland har vi varit för och ibland har vi varit emot.
Å ena sidan kan det vara mysigt, min man minns det från sin barndom...
Å andra sidan kan det vara besvärligt, att hitta 48 små paket. Små paket som är tillräckligt stora för att vara roliga men inte för stora för att trissa upp förväntningarna mer och mer år efter år. För jag misstänker att har man en gång börjat med en paketjulkalender så är det väldigt svårt att sluta och inte ha en nästa år.
Så vi enades om att den adventstomtenisse som tidigare tassat omkring och spridit julglädje här i krokarna får fortsätta outmanad att just tassa omkring och lämna små spår efter sig i form av en eller två små presenter som barnen råkar hitta. Vilket visade sig vara en hit för äldste sonen kom faktiskt ihåg sagda nisse från förra året även om han inte pratat om det. Puh, vilken tur att vi inte missade den traditionen då! Mamman torkar svetten ur pannan.
Nu i söndags hade adventstomtenissen så snällt bestämt sig för att berika vår familj med filmen Djungelboken. Lyckan var total. Först var det lite knepigt att acceptera att det bara var ett paket fast det finns två barn i huset. Men senare så förkunnade sonen glatt att den var ju till hela familjen. Till mamma, till pappa och till både lilla och stora S. Det var nämligen vårt adventsmys som vi hade på kvällen efter middagen. Hela familjen kröp upp i soffan och tittade på Djungelboken (nostalgitripp som heter duga vill jag lova!) och åt hembakta lussebullar och pepparkakor.
Det var mysigt fast det inte var så städat och ordnat som jag hade sett framför mig... Ni vet de där vackra stämningsfyllda bilderna med tända ljus, sprakande brasa, inga dammtussar i vrårna och uppklädda barn med välkammat hår... Hos oss stod lådan med adventspynt kvar framme fortfarande i gröna rummet. Ljusslingor låg lite här och där, och pynt hade inte satts fram som jag hade tänkt mig utan låg kvar i lådan. Barnen var förvisso nyduschade men det var mer av rent praktiska skäl för att slippa få chili con carne utkletat i hela huset. Men...
Det är ju gosigare att mysa med pyjamas under en filt och smaska hembakta lussebullar och pepparkakor så att smulorna sprutar. Och dammsuga är det ju smartare att göra efter fikat än efter. Och pynta, det hinner jag ju med att göra en annan dag, det är ju hela 23 dagar kvar till julafton. Men att fika julens första lussebullar och peppisar med barnen, det kan man bara göra en dag.
Stilstudie i bakning
Först tar man en bit deg och mjölar den riktigt ordentligt så att man slipper bli kladdig om händerna.
Förslagsvis lägger man den på en tårtspade så att man kan flytta omkring degbiten som man vill.
Forma degbiten till en lång mask
Skapelserna som redan ligger på plåten är resultatet av lillebrors bakande. Han var inte riktigt lika tålmodig med bakandet.
Han valde att gå och dansa lite till julmusiken i vardagsrummet istället.
Sedan är det dags för dekorering.Ta ett russin. Eller flera... Låt dig väl smaka...
Tryck dit russinet på lussebulls-masken
Slutresultatet
Vi penslade masken rätt mycket med ägg för att få den att se lite mindre mjölig ut :)
