Aj

Om någon funderar så kan jag absolut avråda från att ramla nerför en trappa. Sitter här med ett stort blåmärke på vänster arm och en bruten eller stukad tå på höger fot och tycker lite (läs: mycket) synd om mig själv. Då värmer det gott att få en bloggutmärkelse från Vitt är vackert!

Tack!

"This blog invests and believes the PROXIMITY- nearness in space, time and relationship! These blogs are exceedingly charming. These kind bloggers aim to find and be friends. They are not interested in prices or self-aggrandicement. Our hope is that when the ribbons of these prices are cut, even more friendship are propagated. Please give more attention to these writers! Deliver this award to eight bloggers who must choose eight more and include this cleverly written text into the body of their award."

"Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten och bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare."

Vilka ska få den av mig?

Klewas krypin - för att hon alltid är trevlig och en härlig människa. För att hennes blogg berikar mitt eget bloggande.


Mamman i huset - för att hon gillar rosa (och inte bara vitt). Tack för att du hälsar på hos mig.


S.m.i.l.e - för alla roliga inlägg. Fredag fredag fredag.


Drömlägenheten - för en personlig blogg med många fina familjebilder och historier.


Tina T. - för att hon är Tina och skriver om allt.


anna of sweden - för roliga vardagsberättelser från andra sidan den stora pölen.


En bok om dagen - för alla boktips och för att vi får veta mer om vad kaninen och hunden har för sig.


Tidsmästarinnan - för all inspiration till pyssel och piff och för tillfället för väldigt vackra bilder från Chile.

Så, det var åtta av alla fina bloggar jag tittar runt bland.

Virkat är vackert

Goa Ewa har virkat vackra vantar till mig i julklapp. Gissa om jag blev glad! Hade dem stolt på mig igår när jag for runt på byn. Fina vantar att visa upp kan vara bra att ha när man oftast "glömmer bort" att ta på sig vantar när man stiger ur bilen för att man ska ju bara gå över parkeringen och in i centrum. Slutsats, mina händer behöver vackra vantar! Så tack Ewa och så hörs vi mer framöver!

Goa Ewa har även tidigare under året gjort så att jag inte behöver frysa nu när det börjar bli kyligare även här i mellersta Sverige.

Raggsockarna skrotar jag runt i för att slippa frysa om fötterna (tofflor kan jag inte ha för sätter jag på mig dem så ska barnen prompt låna dem) och Åre-mössan jag köpte av henne är helt underbart fantastisk. Den kom väl till pass här. Jag kan till och med på mig mössa när jag ska till jobbet numera. Min pappa tackar dig Ewa för att du lyckats med något som han försökt med i alla år. Att få mig att inse att man fryser mindre om man har en mössa på huvudet.

Genom Ewa hittade jag också till Englagård. Och där fanns Karina som virkar snöstjärnor. Vackra virkade sockerstärkta snöstjärnor flyttade söderut från nordligare breddgrader och pryder nu våra fönster. Det behövs eftersom marken utanför saknar snö. Fast det snöade faktiskt lite försiktigt på julaftonsdagen. Och vi har ju vacker frost ute i alla fall som jag skuttat omkring i trädgården och fotograferat.

Med dessa bilder önskar jag alla som tittar in ett GOTT NYTT 2009!

Det vackraste

Det vi alla verkar önska oss mest, framför allt i december när det lackar mot jul är TID. Tid för reflektion och vila. Så när jag såg Carolines vackra tavla i blogg-utställningen jag var med i så tänkte jag att just precis det skulle min svägerska få i födelsedagspresent. Sagt och gjort, jag mailade Caroline och hon ville gärna göra en tavla "åt mig". Gissa om jag blev glad. Och ännu gladare blev jag när paketet kom hem till mig i brevlådan och jag fick öppna det och beskåda konstverket IRL.

Sedan blev det så att vattkoppor, feber, magsjuka och tidsbrist (ironiskt nog) gjorde att vi inte kunde överlämna paketet till F förrän någon dag innan jul. Så jag har inte hunnit visa upp det här på min blogg förrän nu.

Njut av detta vackra... Bilderna tagna av Caroline - konstnärinnan själv.

Julklappspåse Large 2008

Det här var det som Leopardia hade lyckats få ned (hur fick allt plats egentligen undrar jag?) i min julklappspåse.

Kökshandduk i julig anda, mjuka vantar och "tåstrumpor".Choklad, popcorn, läkerol och te är aldrig fel.
Och så två filmer varav den med Pelle Svanslös kommer tas fram åt barnen en regnig söndag. Tillsammans med ett bokmärke med Lilla Anna och Långa Farbrorn

(mycket skum typ den där farbrorn om man tänker efter... varför behöver t.ex inte han ha flytväst fast Lilla Anna behöver det?).

Och så två nostalgitrippar som heter duga. En Mary Lou-bok och en Starlet-tidning!

Kommer ni ihåg Starlet? Själv prenumererade jag på den ett antal år "för hundra år sedan". Brukade få det i julklapp av snälla föräldrar.

Mycket hjärta och smärta var det vill jag lova.

Tack så mycket Leopardia!

Min älskade jultermometer

Det som är jul och december för mig är denna jultermometer! Så när Fototriss lade upp siffror som veckans tema var bidraget självklart!


Min mormor hade en sån, min mamma likaså. Så syrran och jag är uppvuxna med den och har slagits om vem som ska dra vilken dag och om det är bäst att dra första december eller om det är bäst att dra på julafton. Eller ...syrran funderade på vad som var bäst. Själv visste jag helt klart vem som var vinnare ;)
När vi blev äldre och flyttade hemifrån fick vi varsin syrran och jag, så då slapp vi slåss om äran att dra ner ända till 24! Därefter var jag ensam herre på täppan ett tag med min jultermometer! Men nu har jag barn. Som har koll. Så nu får jag inte dra knappt någon endaste gång. Förutom när äldste sonen glömmer bort det. Och ska jag erkänna en sak? Även om jag ser på kvällen att den minsann glömdes bort på morgonen så påminner jag inte alltid honom. Utan jag väntar tills barnen gått och lagt sig. Sedan drar jag ner bandet själv en dag och njuter av känslan att snart är det jul...

Canvas och tävling

Jag har funderat och funderat på att prova på att framkalla en egenhändigt tagen bild på canvas... Och så springer jag på den här tävlingen! Kan ju så klart inte låta bli att vara med!

Vår utställning 2008

Jag är med i en bloggutställning! Det har varit spännande, pirrigt. Och pilligt och nervöst. Anna som har bloggen Juniform har jobbat och pysslat och en stor eloge ska hon ha för att ha lyckats genomföra detta. Tack Anna!

53 deltagare var anmälda och idag presenterades alla bidrag i ett vernissage på Annas blogg. KLICKA HÄR för att inspireras av all kreativitet som visas upp och för att därefter surfa vidare till alla andra kreatörers bloggar där det finns än mer bilder och information om respektive bidrag.

Jag bidrog till utställningen med en ängel av ståltråd med hjärtformade vingar och en klänning av vita och silvriga pärlor.

Mitt problem just nu är bara hur jag ska kunna förpacka ängeln inför flytten till mottagaren. För utställningen var inte bara ett vernissage utan även en julklappsutdelning mellan oss som medverkat. Alla bidrag lottas ut till en annan deltagare. Själv blev jag förärad en vacker reproduktion med ett tänkvärt budskap. Planschen kan du se mer av hos Living Like Linda.

Allt är inte guld som glimmar

Tiden går fort. Det är svårt att hinna med allt roligt. Så jag ligger lite efter...

Imorgon är det fredag igen. Det betyder att det också VAR fredag för sex dagar sedan. På fredagar har jag tänkt att jag ska vara med i Fredagstema: Show and tell. Speciellt i fredags eftersom det var SMYCKEN som var temat.

Och eftersom smycken kan vara av GULD så passar jag på att lägga det här inlägget även i kategorin Tisdagstema där temat vecka 48 är just guld.

Jag älskar smycken. Allra mest min förlovnings- och vigselring och de örhängen som jag har varje dag. Har fyra hål, två i varje öra, vilket gör att jag kan ha dels de vackra örhängen jag fick i morgongåva av maken och dessutom samtidigt de söta guldknopparna jag fått av kära mor och far.

Guld

Så eftersom jag verkligen vill visa smycken så gör jag det här, fast det var fredag för flera dagar sedan. Håll till godo!

Knythalsband i blått till kollegan T

Fotografering utomhus på härligt funkiablad

Glittrigt och lite guldigt

Stark turkos

Svart och rockigtElegant bling-bling

Ulligt och bulligt

Armband och örhängen ihopkomponerat tillsammans med beställaren till hennes mor.

Kul att få göra något helt personligt!

Mitt eget halsband.
Det tillhörande armbandet tappade jag för ett tag sedan och letade förtvivlat efter.
Som tur var återfann maken det efter några dagar i lilla bilen.Mitt gråsilvriga halsband som jag varierar genom att bära i olika i olika längder beroende på humör.
Söta små hjärtan
Vackra sötvattenpärla
Silverhjärta i doppresent till Amanda
Namnstav till kompisen S med sten som är "lilarosa" :)
En symfoni av namnbrickor

Vacker frost

Gosiga hemstickade raggsockar

Hemstickade raggsockar hade jag när jag var liten. Det har satt sina spår i själen. Mysiga gosiga spår. Så pass att jag fick en idé om att sticka egna raggisar till mina barn när jag genom en virkad amigurumifigur någonstans på nätet ramlade in på en massa bloggar om virkning och stickning.

För att göra en lång historia kort så hittade jag Ewa och bilder på så mysiga raggisar att jag kunde känna bara genom att titta på bilden att såna ville jag göra! Både till mig själv och till barnen. Så jag planterade den idén i bakhuvudet och så gick det en tid. Som det gärna gör när man har små barn och mycket idéer man vill genomföra på alltför liten tid.

Men till slut tog jag mig tid att gå till både en och två garnaffärer. Första butiken hade inte rätt sorts garn, men jag tappade inte modet utan tänkte att nu, nu ska det bli raggsockar stickade minsann. Men det blev inte så. Den andra butiken gav ett så pretentiöst intryck att jag inte vågade ta mig mod till att be om hjälp bland alla garner och mönster. Jag gick istället bara runt och tittade på alla vackra garnnystan och sög in lite garndoft (det luktar ju på ett alldeles speciellt sätt, nästan lite träigt). Nästa anhalt blev sedan datorn där jag mailade till Ewa och frågade om hon hade tid att sticka åt oss istället. Och det hade hon!

För någon vecka sedan fick jag så ett härligt bulligt paket i brevlådan. Där låg våra sockar! Barnen hade gått och lagt sig när jag öppnade paketet men jag kunde i alla fall prova mitt eget par och sitta och gosa med dem på mig. Ingen risk att frysa där inte!

Och barnen blev också glada. "Är de till mig mamma?" frågade äldsta sonen. Och båda barnen provade båda paren raggisar utan problem och otåliga miner. Det är ett gott betyg det vill jag lova!

Så tack goa Ewa för hjälpen med stickningen, vi är så nöjda så!

Vill du se mer vad Ewa pysslar med? Klicka HÄR eller HÄR.

Husmorslycka

Jag lider av rensningsnoja och inredningsdille. Periodvis visar det sig mer eller mindre. Den här gången lider jag av båda två samtidigt.

Jag gillar blommor med tjocka blad. Och jag gillar knotiga rötter och pinnar. Och Höganäs.

I vårt hushåll har det framförts vissa konspirationsteorier om att det är bloggandet som för närvarande har ökat piffningsfaktorn i hemmet från typ 0 till 10 (på en skala från 1 till 10).
Så när maken dyker på en lapp med uppskrivna länkar till sidor jag vill titta mer på vid tillfälle så himlar han med ögonen och suckar lite lätt.

Vår fina TV-bänk som maken snickrat ihop av bänkskiva i ek och köksskåp från IKEA. I bakgrunden ser man "mina" fina gardiner. :)

Efter förra rensningsomgången tog det mig en vecka av "mina sinnes fulla bruk" men sedan var det dags igen. Så går det fram och tillbaka. I helgen har jag organiserat hallen. Sorterat mössor, vantar och sockar. I fina och praktiska lådor. Jag har flyttat runt piff och pynt i vardagsrum och gröna rummet.

Röda porslinshästen har fått flytta till vardagsrummet

Dessutom så passade jag på att möblera om i lilla sonens rum när maken och äldsta sonen var iväg på fars-farfars-firande. Vips så hade jag trollat bort två fula hål på väggen från Molly-skruvar bakom en bokhylla och jag hade fått nästan en hel vägg att sätta upp fotografier och/eller tavlor på. Nu måste jag bara ta mig tid och skicka iväg en laddning med kort för framkallning. Barnens egna tecknade alster ska jag också rama in lite fint.

Ljusstakar är ett måste. Är de dessutom i svart "gjutjärn" så är det ett plus.

Dessutom är jag fortfarande väldigt nöjd med förra rensningen jag gjorde i tvättstugan. Städskåpet och tvättskåpet är alldeles förträffligt organiserade. Bland annat står tvättmedlet och luktar gott när man öppnar dörren och ska lägga in eller ta ut smutstvätt. Härligt!

Det är väl äkta husmorslycka! ;)

Jag är nog eventuellt lite knasig... "Du är knasig, bland annat" skulle maken säga. Kärleksfullt! För han är också knasig och vet hur det är att bli biten av något. Jag säger bara akvarium...

Honom ska vi ha

Ibland vet man på en gång. Som männen som ser tjuren Ferdinand när han satt sig på en geting. Som jag själv för ett tag sedan på ett homeparty för Innerum. Klev in och såg direkt vad jag skulle köpa. Om inget annat skulle falla mig på läppen så skulle i alla fall ett exemplar av denna härliga ljusinstallation, som numera går under namnet spättekaka, få flytta hem till oss. Och maken tyckte också det var ok! Citat: "Den var faktiskt fin."

Spättekakan i dagsljus

Så här fint lyser det i vårt köksfönster på kvällen

Annars tycker min man för tillfället att jag är mer än lovligt knasig. Knasig som fått någon slags inredningsnoja på hjärnan. Men det blir ju fint det mesta, det håller han med om. Och han får faktiskt vara med och bestämma.

För det mesta
Eller i alla fall ibland
Eller i alla fall när det gäller större saker :)

Som ett nytt golv, eller en ny säng. För sovrummet har han sagt att jag har hans totala tillåtelse att göra om. Bara han får vara med och bestämma att det ska vara ett mörkt trägolv och en säng i modernt stuk. Inget med för höga gavlar, eller för lantligt eller för prinsessigt. Lite svårt att jobba med de restriktionerna men man får ta vad som bjuds.

För att behålla husfriden lät jag mannen bestämma och köpa golvet själv. Osett av mig. Plus i kanten för mig.

Dessutom så lyckades vi komma överens om sängen utan bli osams så där är det plus minus noll. Fördel ingen.

Jag borde med andra ord komma undan med lite "småpiff" i sovrummet. Men det får bli köpesaker. Jag lägger nog ner det här med att göra tex kransar själv. Det tar för lång tid för att göra för att jag ska ha tålamod till det med tanke på hur länge (läs: kort) det håller. Det gick ju åt fanders med fejk-rönnbären och den krans av rosmarin som jag gjorde höll löjligt kort tid innan det vissnade ihop totalt. Även om det luktade gott och var fint för stunden.

Fast kottar vissnar ju inte lika lätt. Undrar om man kan göra något kransliknande av tallkottar. Det tål att funderas på!

Smittad

Ute luktar det höst. Härligt. Fast är det egentligen så fräscht om man börjar fundera på vad det är som luktar...? Löv som börjar förmultna och blöt lerig jord...

Njöt i alla fall av gårdagen i solskenet på en bänk i lekparken när "di sma" smutsade ner sig i sandlådan. Lilla killen hade problem med sina nygamla skor i kombination med alla löven som fallit ner på marken och täckte typ hela gräsmattan. Men han var lika glad för det även om han ramlade ett otal gånger. Han fick ju i alla fall gunga så bara det gjorde ju att dagen var räddad. Annars började den ganska dåligt för lillebor som fick se storebror åka till dagis med pappa och själv fick han vara hemma med mamma. Stackars liten, och stackars mamma som kände sig något ratad och "dum" som tänkte att han skulle få vara hemma och pigga på sig ordentligt efter febern han haft.

Han glömde dock bort den oförrätten ganska snabbt och gladdes åt att få solo tillgång till mammans uppmärksamhet. Så vi lekte med bilar, klossar och dammsög. Vika tvätten hade jag också tänkt hinna med men det ville inte S, så det får vänta till en annan dag. Vi hämtade storebror lite tidigare på dagis istället och tog alltså en sväng förbi lekparken på väg hem. Och så gick vi förbi stora kastanjeträdet. Till och med jag fick så jag teg. Så många kastanjer hittade vi. Så nu har vi små skålar med kastanjer lite här och var i huset. Och med här och var menar jag verkligen här och var. För den ena skålen är på vift. Kan inte hitta den. Antingen har storkillen ställt den någonstans där han tycker att den passar extra fint eller så är det bara så att jag inte ser den i mitt feberomtöcknade tillstånd. För nu när båda barnen är friska nog att gå till dagis så är det min tur att bli sjuk. Stackars mig!

För er som gillar hjärtan... Glöm inte bort att titta på vår hemsida.

Vi har lagt in en del nyheter och har specialerbjudande på hjärtan t.o.m 26 oktober