Hej mitt vinterland

Jag lovade något riktigt hemskt i mitt förrförra inlägg. Här kommer det, håll i er! :)
Här kommer inlägget om färden genom vintern.

Ut till Nässlingen, Longitud N59.29,03 Latitud E18.40,25

Skulle iväg på konferens.
Skulle åka bil.
Och bilfärja.
Och båt.
I snöoväder.

Roslagen, det område i Stockholmsområdet som denna dag är värst drabbat av snöovädret är vårt mål. Ut till en ö ska vi. Och till öar kommer man alltså lämpligast båtvägen om inte någon hänsynsfull medmänniska tagit sig tid och ork att bygga en bro mellan fastland och ö. Kanske inte jättekul att åka båt i snöoväder?! Under hela bilfärden hör vi på radion att man rekommenderar att man ABSOLUT INTE ska ta bil ut till Roslagen, Norrtälje. Och vad gör då vi, jag och mina kollegor? Jo, vi sitter fördelade i fyra taxibilar på väg ut just till nyss nämnda område. Alla bussar utom en linje är inställda in mot Stockholm på grund av väglaget. Och den busslinje som faktiskt är igång, den kan liksom inte köra i alla fall för att bussen inte kommer ut från bussgaraget. Så det är mycket snö som fallit under natten. Och fortsätter att falla.

Visst nämnde jag att jag och mina kollegor är på väg ut till just Roslagen?! På sliriga, halvt oplogade, snirkliga småvägar där man inte kunde skilja väg från dike eller dike från åker/äng vid sidan av vägen. Att vår bil inte stod på tvären i halkan fler gånger än vad den faktiskt gjorde är ett under.

Men vi kom fram i alla fall. Och det blåste gudskelov inte så mycket, så båtfärden var en piece of cake jämfört med bilresan. Och när vi väl kommit fram som vi skulle och fått i oss lite kaffe och en smörgås så fick vi njuta av ett stillsamt, rofyllt vinterlandskap resten av dagen. Så jag kan bjuda på fina bilder. Trots att vintern inte står högt i kurs på min årstider-jag-gillar-bäst-lista. Tycker till exempel inte om att ha ett halvt ton snö i mina skor. Inte heller tycker jag om att pulsa i snö upp till knäna i jeans med uppvikta ben/slag. Man får liksom med sig lite lätt mycket snö in då...

Och så var det ju det där med strömavbrotten. Som de aaaaldrig brukade ha. Som de inte hade haft på flera år. Och när vi var där i två dagar så hade vi strömavbrott ett otal gånger. Första gången strömmen gick så var jag på väg ut på en brygga. Att säga att det blev mörkt är en underdrift. Det här fotot är taget i rena förskräckelsen just precis efter strömavbrottet. Försökte få lite ledljus från kameran...

Och jag måste erkänna att jag när jag vaknade vid fyratiden av att det var totalt tyst och mörkt avstod från att gå på toaletten. Att traska omkring i becksvart mörker i korridorerna på ett hus där man aldrig satt sin fot förut hör inte till något jag tar mig för. Jag ignorerade helt sonika alla behov av att röra mig utanför rummet. Tog bara mobilen i ena handen som lampa och klev upp helt kort för att sätta igång elementet. Hutter hutter...

Fler vinter-bilder hittar du här.