Litet livstecken

Fick ett så trevligt mail från en annan bloggare att jag fick lust att visa ett litet livstecken.

För ett livstecken är det väl att jag upplevt mitt första besök hos en akupunktör!?! Jag har konsekvent nekat alla förslag till akupunktur tidigare (vid förlossningarna till exempel). Vem vill gå runt och se ut som en igelkott liksom? ;)

Men idag hann jag inte med att protestera. Var hos en kiropraktor som helt sonika sa att "nu sätter vi lite nålar". När hon såg min min sa hon "vi börjar med en". Det slutade med att jag hade sex stycken nålar fördelat över ryggen och en i handen. Och jag tordes till och med titta på handen när nålen satt där. Det såg ut som en synål, bara lite längre. Hmmm...

Så nu vet jag hur det känns att vara en nåldyna. Och inte svimmade eller dog jag på kuppen heller. Go Petra go! ;)

Det var som 17

Det suger i restarmen. Flera kollegor är i restagen. En har precis kommit hem från New York och en har i skrivande stund typ precis landat i San Francisco. Så när jag hittade en inlägg hos Mallas om just San Francisco så fastnade jag där bland bilderna och drömde mig bort en stund. Jag har nämligen varit där själv. Satt och tittade på Mallas bilder och det kändes som att det inte alls var så länge sedan jag var där. Sedan började jag räkna. Det är SJUTTON år sedan!

Shit å bacon som Johanna skulle ha sagt!

Som tur var kom Mallas på att jag måste helt enkelt ha varit väldigt ung när jag var där. Typ tio år borde väl vara lagom??? Det skulle betyda att jag är 27 nu. Hmmm... jo, det känns rätt ok. Då säger vi så då!

Bilderna lånade från Wikipedia
Vy över San Francisco

Golden Gate-bron

Alcatraz

Jobbig

Jag fick tips av Myra om att hästar gillar maskrosor! Funderade då på att skicka en inbjudan till alla ridskolor i närheten för att beta av allmänningen bredvid vår tomt. I min iver som nybliven tomtägare för x antal år sedan så var jag ut långt på allmänningen och knipsade av maskrosblommorna för att slippa få in frön på tomten. Varendaste en åkte ner i en sopsäck som vi sedan körde till tippen. Vilket jobb! Herregud, stackars min man! *fniss*

Hål i huvudet

Ibland får man skicka mer osannolika mail än i vanliga fall. Som i fredags morse när jag mailade till jobbet om min frånvaro:

Från: mig
Skickat: den 3 april 2009 07:50
Till: jobbet
Ämne: Hål i huvudet

God morgon.

Jag är hemma idag men jobba kommer jag att göra. Det har jag i alla fall tänkt mig om huvudet håller med…

Jag ordnade nämligen igår eftermiddag ett hål i huvudet. Vi renoverar tvättstugan, det är rörigt… jag skulle ta fram en sak ur städskåpet. Uppe på städskåpet låg en spånskiva (lucka till ett inspektionsrum för elinstallationer i huset). När jag öppnade städskåpet ville inte luckan ligga kvar där uppe utan den ramlade ner i mitt huvud. Den träffade mig med ett av hörnen mitt uppe på huvudet och ramlade sedan ner i golvet med ett stort bang och typ totalmosade en plasthink som stod på golvet. Satte handen till huvudet och upptäckte till min förskräckelse att det gått hål och blödde rätt kraftigt. Som tur var kom M hem precis annars hade jag nog svimmat. Men nu kunde jag då istället bli omhändertagen och tröstad (de små snutte-pojkarna stod och klappade mig på benet och lilla S ville blåsa på huvudet). Det var som tur var inget som behövde sys och det slutade blöda inom ett par minuter. Sedan åt vi våfflor med sylt och grädde och firade femåringens födelsedag, så jag hade ändå en ok kväll. Fick ju sitta i soffan och titta på tv hela kvällen medan M tog hand om barnen så det var ju rena lyxen.

Var lite yr och mådde illa på kvällen men det känns ändå rätt bra, tror inte jag fått hjärnskakning. Hur som helst vill jag slippa åka till sjukhuset så jag är hemma och tar det lugnt inför helgens femårskalas. Tack gode gud för att vi har gemensamt kalas med en kompis till stora S så att man slipper ordna allt själv – E:s mamma har tagit på sig att handla allt inför kalaset så jag behöver bara fixa en tårta och det finns det att köpa färdigt på ICA. Halleluja, som min äldste son skulle ha sagt :)

Hälsningar Petra

Stolt

Måste bara få säga att jag är stolt över mig själv. Har gjort en god gärning som jag tänkt göra i flera år men skjutit framför mig. Spruträdd som jag är... fast jag har blivit bättre efter senaste årens besök på vårdcentraler och sjukhus i och med graviditeter och annat...

Har varit till Blodbussen på mitt första besök. Stolt och mallig som en tupp är jag att jag klarade av det. "Längtar nu" till nästa gång jag får gå dit.

Funderar du också på att börja lämna blod - kika HÄR

Bilden lånad från www.geblod.nu

Vanemänniska

Människan är ett vanedjur. I alla fall jag. Datorn här hemma har ominstallerats till ett annat operativsystem och jag känner mig något vilsen. Nu har jag i alla fall fått in Photoshop Elements, Excel och Word så nu börjar jag känna mig lite mer bekväm i alla fall. Nu gäller det bara att komma ihåg alla smarta inställningar och lösenord som man haft sparat tidigare utan att tänka speciellt mycket på den saken.

Har fallit för frestelsen att registrera mig på Facebook. Maken är besviken. "Det var ju du och jag mot världen/Facebook".

En uschlig dag

Idag har jag fått sova extra länge.
På tåget.
Vaknade på Stockholms Södra.
Skulle ha gått av på Stockholms Central.
Tror ni man kan få ut förseningen genom SL:s resegaranti?

Som grädde på moset så ska jag nu ringa SJ och försöka boka om en ombokningsbar tågbiljett till nästa vecka.

Säg hej till publiken

Sitter i soffan och surfar. Har igång tv:n för att få lite ljud som sällskap och eftersom jag är som jag är så kan jag inte låta bli att slänga ett öga då och då på tv:n. Just nu visas ett överlevnadsprogram på Discovery - Extrem överlevnad. Tokstollen byggde precis en flotte av drivved för att prova om han kunde ta sig över en sjö fylld av iskallt glaciärvatten. Det gick inte så bra. Tidigare i programmet har han med flit orsakat en lavin och ätit larver han skrapat fram ur en trädstam.

Min fråga är - finns det någon publik till dessa program, vilka är de som tittar på såna här program?? Förutom jag som sitter och bloggar "mitt i natten" förstås då ;)

Lite fotografering och marknadsföring

Intresseklubben antecknar ... jag har startat upp en till blogg ... Petras sida med foton! Där visar jag bl a bilder som jag bidrar med till olika fotoutmaningar.

Till exempel så är jag med i utmaningen 365 foton 2009 som går ut på att under året visa 365 bilder på olika teman enligt en i förväg fastställd lista. Jättekul! Kika in ni också - hos mig, hos Akson upphovsmakaren för svenska listan och hos alla andra deltagare.

Senaste utmaningen jag gått med i är Månadsbilden hos Camillas Foto där man tar en naturbild en gång i månaden för att kunna följa årstidernas växlingar. Jättespännande! Min januaribild ser ut så här ->



Länkar till alla andra intressanta fotosidor (enligt mig) finns på min fotoblogg så kika in där och botanisera runt bland inspirerande fotografier på allt möjligt.

Klantigast i stan

Att vara halt när det är halt är ingen hit! Jag betackar mig för knöglig blankis och ber allra nådigast kommunen om att komma och skrapa bort isen från alla parkeringar, gångvägar m.m som jag behöver beträda. Snälla????

Förresten, jag har ramlat igen i trappan. Funderar på att ringa hit en riktigt stor lyftkran som kan lyfta av övervåningen och placera den i marknivå istället så att vi får en enplansvilla. Den här gången trillade jag i alla fall bara lite och slog bara i sidan på ryggen. Mjälten eller nåt är det väl som sitter där (näää, jag är inte läkare ;)...

Tån är annars fortfarande bruten. Öm, svullen och stel linkar jag omkring som en halt anka. Eftersom jag inte kan gå ordentligt på foten så börjar jag få ont pga överansträngning på diverse andra konstiga ställen i foten och underbenet. Tidigare i veckan sparkade jag i den i en stol på dagis – AJ – och när jag klev in genom dörren hemma så klev jag på en annan sko som stod på hallmattan så att tårna böjdes – AJ igen. Men äldsta sonen blåste bort det onda. I och för sig blåste han på rumpan för att han inte kom åt foten, så det kanske inte hjälpte så jättemycket mer än att jag blev lite full i skratt… :)

Lila, blått och rött

Igår när min man kom hem så blev det livat i luckan. Stämningen hade inte varit helt på topp under dagen eftersom jag trillade lite i trappan. Det gjorde liksom att jag och barnen inte kunde åka till IKEA som vi (läs: jag och min mor) hade planerat. Så vi var hemma och lekte med Flexitrax-banan istället och så låg jag med benet högt i soffan så ofta som barnen tillät.

Sedan när maken kom hem så ville han titta på tån. Den brutna. Eller vad den nu är. Så jag tog av de två par strumpor jag hade bylsat på mig och klippte bort kirurgtejpen och tittade själv på underverket för första gången på hela dagen. Det var ingen vacker syn! Men maken tyckte det var upplyftande. Alla andra jag pratar med tycker synd om mig men han bara skrattar åt min stackars tå. Kul att man kan roa någon i alla fall ;)

Hur jag lyckades ramla i trappan? På inget konstigt sätt alls. Inga barn eller leksaker i vägen att väja för eller kliva över. Inte massa saker i famnen att bära på. Jag bara gick. Sedan trillade jag.

Nu struttar jag runt här som en gammal halt gumma i mina korksuletofflor som jag rotat fram ur garderoben. Det ger i alla fall lite stöd åt foten.
Bilden gör inte färgerna på tån och foten riktigt rättvisa.
Det ser faktiskt ännu värre ut IRL

Svar på utmaning, om än något försenat

Fick för "ett tag sedan" en utmaning av En bok om dagen. Nu har jag tagit mig i kragen och svarat på den. Alla intresserade fortsätter att läsa, ointresserade göra sig icke besvär ;)

8 favoritprogram
* Grey's Anatomy
* Gilmore Girls
* Lost
* House
* How I met your mother
* Vänner
* Roomservice
* Sjukhuset

8 saker jag gjorde igår
* Var med barnen hos deras bästisar
* Åt pannkakor
* Lämnade äldsta sonen hos Farfar för övernattning (spännande)
* Bloggade och läste mail
* Snöt mig femtielva miljoner gånger
* Fotograferade frost
* Bläddrade i gamla receptböcker på jakt efter något annat än oxfilé och potatisgratäng att äta på nyårsafton
* Lugnade ner min man när han fick ett nervsammanbrott för att han inte ville äta blodpudding till middag igen för sjuttifjortonde gången den här hösten/vintern

8 saker jag ser fram emot
* Att åka/sova pendeltåg på fredag
* Att få köpa ny säng
* Att kartongerna med julsakerna är undanstoppade så att jag kan göra iordning i förrådet
* Att börja träna mer regelbundet (mer regelbundet än ingen gång alls som det blivit sista månaderna)
* Att få läsa böckerna jag fick i julklapp
* Att få göra ett försök till att skapa en canvasmålning av paketet som min käre make egenhändigt kommit på att köpa till mig i julklapp
* Att få göra en hörselkontroll
* Våren

8 favoritrestauranger
* Grill
* Koreana
* McDonalds
* Panini
* Arirang
* … eeeeh, går över på matinriktningar istället… sushi
* italienskt
* pizza

8 saker på min önskelista
* Färre VAB-dagar
* En skrivare så att jag kan skriva ut färgläggningsbilder till barnen
* Ett makroobjektiv för att kunna ta coola närbilder
* En ny säng så att min rygg får vila ordentligt när jag sover
* En liten bildskärm till köket där man kan läsa recept istället för att stå och bläddra bland lösa receptlappar som man skrivit ut från nätet
* En till dator så att jag slipper slåss med först sonen och sedan maken för att kunna få tillgång till bloggvärlden
* TID till MIG, pyssel, läsa böcker och bläddra i tidningar. Slappa, ta en sovmorgon, njuta av tystnaden. Få göra precis vad jag vill, när jag vill och inte vad jag måste
* Kontrakt med en städfirma som kommer och putsar våra otroligt smutsiga fönster

Fegis

Mannen i huset har återupptäckt spelet Zuma Deluxe. Det är ett "kulspel där man ska skjuta kulor på andra kulor av samma färg". Lagom nivå på skjutande tycker jag. Så fyraåringen spelar glatt. Och han är riktigt duktig! Till saken hör att detta spel var igång konstant på kvällarna när jag (vi?) var gravid med just äldste sonen. Och första gången jag kände hans sparkar så spelade maken nämnda spel. Undrar så om det kan ha något samband??!

Eller så är det helt enkelt så att mina söner växer upp totalt i dataåldern och inte kommer förstå vad jag menar när jag säger att jag inte hade någon dator när jag växte upp. Vadå inte dator, liksom!???

Själv spelade jag aldrig spelet Zuma utan satt bara bredvid maken och hejade på, sån är jag! Därför tror jag att jag inte ska spela det nu heller. Känns som att jag kommer åka på rå-pisk av min fyraårige son. Om jag ska våga spela när han tittar på så måste jag nog smygträna först.

Regnar manna från himlen

Till min stora lycka så lyckades jag jobba hemma när brevbäraren kom åkandes med en sjuhelsikes massa brev, paket och rolig post till mig. Hon såg rätt lättad ut när jag kom utskuttandes i mannens alltför stora gula fejkfoppatofflor. Då slapp hon trycka ner allt i brevlådan liksom.

Jag älskar att få post! Tom räkningar. Och blanketter från Försäkringskassan. Så då kan man ju lätt föreställa sig lyckan hos mig när det kommer paket i brevlådan. Det är höjden av lycka.

Alla paket på bilden nedan kom på en och samma dag. Bara det gröna var till mig - julklappspåsen från Leopardia. Men det gör inget, för jag blev lika glad över resten av paketen också, fast det var julklappsinköp till andra.


PS. Julklappspåsen hade jag tänkt öppna den 23 december på kvällen innan julafton. Tror ni jag lyckas hålla det löftet?

Samma visa om igen

Varje gång det blir vinter blir jag förförd! Förförd av de vackra lockande, underbart doftande apelsinerna som finns i matvaruaffären. Jag kan inte motstå dem utan köper hem åtminstone några för att det ska ju bli så gott att äta dem. Sedan uppstår dock baksidan med att köpa saker med ögonen och inte hjärnan. För jag vet ju egentligen hur det blir, men ändå handlar jag apelsiner.

Det som är problemet är att jag tycker verkligen inte om att skala apelsiner. Och min man tycker inte om att skala apelsiner åt mig i tid och otid. Så antingen blir frukten liggandes på fruktfatet tills den blir dålig och måste slängas eller så får jag ge mig på skalandet själv i alla fall. Vilket jag gjorde i morse. Det gick inte bra, det var en svårskalad rackare. Så jag delade den i klyftor med en kniv. En för liten kniv så det blev mer hugga och slita istället för att få till estetiskt tilltalande klyftor. Men... det gick att äta. Fast nu sitter jag här och är irriterad över allt fruktkött som fastnat mellan tänderna.

Kan någon påminna mig i november nästa år att inte köpa apelsiner?

Behöver uppmärksamhet

Min fina vita cyklamen sjunger på sista versen. Har gjort ett sista försök med återupplivning nu ikväll, får se hur det går. Det räcker nog inte med uppmärksamhet så där någon gång ibland för att överleva som blomma.

Jag är inte bra på att komma ihåg att vattna blommor. Så kanske det är dags för mig att inse att krukväxter med blommor inte är för mig? På sin höjd en höstglöd kanske klarar sig, annars funkar bara såna som inte blommar. Tar kål på julstjärnor på löpande band så jag har införskaffat mig konstgjorda såna. Dök på dem på ICA här hemma för lite sen till min stora lycka. Så nu kan jag också ha fina julstjärnor som inte tappat alla blad framåt jul!

Här hittar du fler bidrag till Tisdagstemat: uppmärksamhet.

Utmaning - sju avslöjanden

För ett tag sedan fick jag en utmaning av Mamman i huset. Jag skulle avslöja sju saker om mig. So, here goes nothing...

1. Är född i Karlstad
2. Gillar inte att gå omkring barfota
3. Undrar varför de inte längre gör festisförpackningarna trekantiga, som pyramider längre
4. Åt ost, kaviar eller messmör som pålägg när jag var liten
5. Har spelat basket, handboll och sjungit i kör. Och slutat.
6. Funderar på ifall att färgsortera böckerna i bokhyllan får den att inte se så rörig ut ;)
7. Ska bli trädgårdsmästare i mitt nästa liv

Jag utmanar Tina att också avslöja sju saker om sig själv.

How was your day dear?

Tisdag
06:10
... inser att det inte fungerar tidsmässigt att lämna på dagis 7:15 och sedan vara inne i stan 7:45
... lösning: att "sneaka" in storebror lite tidigare än ordinarie schema på dagis för att ändå hinna med rätt tåg. Sedan susar jag snabbt snabbt till en tågstation närmare stan för om utifall att jag skulle misssa tåget så går det fler tåg därifrån än från min hemstation.

07:30 verkar visst klockan vara ... klockan i bilen säger 07:27
... inser att jag kommer bli sen till mitt inbokade möte. För samtidigt som jag kliver ur bilen på pendlarparkeringen rullar visst tåget in på station. Enligt klockan i bilen borde jag fortfarande ha fyra minuter på mig
... lösning: ringa moster och med sin allra sockersötaste röst be henne vänta en stund för jag kommer med tåget 15 minuter senare istället

12:20
... inser att jag inte har min plånbok med mig. Ingen höjdare om man är hungrig och inte har matlåda med sig till jobbet
... lösning: låna pengar av en kollega. Men den stressfria avkopplande lunchen borta från kontoret var ju bara att glömma.

15:30
... inser att jag glömt ringa hem och tala om att jag behöver jobba över
... lösning: ta fram telefonen och sockersöta rösten igen

18:25
... inser att jag borde ha stängt (av) datorn för fem minuter sedan för att hinna med tåget - för att hinna hem till K i någorlunda vettig tid
... lösning: gilla läget, packa ihop och ta sig mot Centralen för att köpa något att äta innan nästa tåg

18:26
... inser att plånboken fortfarande är hemma
... lösning: blogga om tisdagstema istället

19:08
... inser att jag inte är tillräckligt stor och stark för att brotta ner killen på perrongen som står och moffar i sig en smaskigt god macka från typ Sandy´s rakt framför en väldigt hungrig kvinna.
... lösning: vända bort blicken, ignorera knorrandet i magen

19:52
... inser att jag idag är typ världens mest vimsiga människa! För nu är jag framme vid stationen hemma. Och vart är min bil? Vart parkerade jag den imorse? Någon som kommer ihåg? Jag gör det i alla fall.

Ringer hem, ringer K och avbokar min vuxenkväll med tjejkompisar, sätter mig ner på tåget igen, väntar i dryga 15 minuter på avgång, åker tillbaka fyra stationer (= 20 min resa) och kliver istället av på den tågstation där min bil står och väntar lydigt på mig.

Trött, hungrig, förkylningsont i kinder, panna och ögon.
En riktig SKITDAG!
Fast jag hade i alla fall mitt läppglans med mig

Husmorslycka

Jag lider av rensningsnoja och inredningsdille. Periodvis visar det sig mer eller mindre. Den här gången lider jag av båda två samtidigt.

Jag gillar blommor med tjocka blad. Och jag gillar knotiga rötter och pinnar. Och Höganäs.

I vårt hushåll har det framförts vissa konspirationsteorier om att det är bloggandet som för närvarande har ökat piffningsfaktorn i hemmet från typ 0 till 10 (på en skala från 1 till 10).
Så när maken dyker på en lapp med uppskrivna länkar till sidor jag vill titta mer på vid tillfälle så himlar han med ögonen och suckar lite lätt.

Vår fina TV-bänk som maken snickrat ihop av bänkskiva i ek och köksskåp från IKEA. I bakgrunden ser man "mina" fina gardiner. :)

Efter förra rensningsomgången tog det mig en vecka av "mina sinnes fulla bruk" men sedan var det dags igen. Så går det fram och tillbaka. I helgen har jag organiserat hallen. Sorterat mössor, vantar och sockar. I fina och praktiska lådor. Jag har flyttat runt piff och pynt i vardagsrum och gröna rummet.

Röda porslinshästen har fått flytta till vardagsrummet

Dessutom så passade jag på att möblera om i lilla sonens rum när maken och äldsta sonen var iväg på fars-farfars-firande. Vips så hade jag trollat bort två fula hål på väggen från Molly-skruvar bakom en bokhylla och jag hade fått nästan en hel vägg att sätta upp fotografier och/eller tavlor på. Nu måste jag bara ta mig tid och skicka iväg en laddning med kort för framkallning. Barnens egna tecknade alster ska jag också rama in lite fint.

Ljusstakar är ett måste. Är de dessutom i svart "gjutjärn" så är det ett plus.

Dessutom är jag fortfarande väldigt nöjd med förra rensningen jag gjorde i tvättstugan. Städskåpet och tvättskåpet är alldeles förträffligt organiserade. Bland annat står tvättmedlet och luktar gott när man öppnar dörren och ska lägga in eller ta ut smutstvätt. Härligt!

Det är väl äkta husmorslycka! ;)

Jag är nog eventuellt lite knasig... "Du är knasig, bland annat" skulle maken säga. Kärleksfullt! För han är också knasig och vet hur det är att bli biten av något. Jag säger bara akvarium...

Nackdelar och fördelar

Fördelen med att jobba hemifrån är att man kan ha på musik och sjunga med utan att någon höjer på ögonbrynen. Man kan också prata högt för sig själv utan att någon tycker att man är galen.

Nackdelen är att hemma måste man byta filter i kaffebryggaren själv. Och att man då måste öppna kompostbaljan för att slänga det gamla filtret. Och att man då måste gå ut med kompostbaljan till komposten längst nere i trädgården. Allt detta för att kompostbaljans innehåll trillar över kanten och att det "inte luktar gott" ...understatement!

Jag sa när maken byggde komposten att jag tänker inte tömma ner saker där (läs: jag är "lite känslig" när det gäller småkryp, klegg och stinkande saker) ... Men idag var jag alltså tvungen. Det sa typ slurp när jag öppnade locket. Undrar, undrar så vad det var för djur som gömde sig undan dagsljuset... Blää.

Varför har vi ingen sån där kaffemaskin hemma där man kan välja olika sorters kaffe och det kommer en kaffeservicemänniska varje dag och rengör och fyller på det som behövs???