Lite fotografering och marknadsföring

Intresseklubben antecknar ... jag har startat upp en till blogg ... Petras sida med foton! Där visar jag bl a bilder som jag bidrar med till olika fotoutmaningar.

Till exempel så är jag med i utmaningen 365 foton 2009 som går ut på att under året visa 365 bilder på olika teman enligt en i förväg fastställd lista. Jättekul! Kika in ni också - hos mig, hos Akson upphovsmakaren för svenska listan och hos alla andra deltagare.

Senaste utmaningen jag gått med i är Månadsbilden hos Camillas Foto där man tar en naturbild en gång i månaden för att kunna följa årstidernas växlingar. Jättespännande! Min januaribild ser ut så här ->



Länkar till alla andra intressanta fotosidor (enligt mig) finns på min fotoblogg så kika in där och botanisera runt bland inspirerande fotografier på allt möjligt.

Aj

Om någon funderar så kan jag absolut avråda från att ramla nerför en trappa. Sitter här med ett stort blåmärke på vänster arm och en bruten eller stukad tå på höger fot och tycker lite (läs: mycket) synd om mig själv. Då värmer det gott att få en bloggutmärkelse från Vitt är vackert!

Tack!

"This blog invests and believes the PROXIMITY- nearness in space, time and relationship! These blogs are exceedingly charming. These kind bloggers aim to find and be friends. They are not interested in prices or self-aggrandicement. Our hope is that when the ribbons of these prices are cut, even more friendship are propagated. Please give more attention to these writers! Deliver this award to eight bloggers who must choose eight more and include this cleverly written text into the body of their award."

"Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten och bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare."

Vilka ska få den av mig?

Klewas krypin - för att hon alltid är trevlig och en härlig människa. För att hennes blogg berikar mitt eget bloggande.


Mamman i huset - för att hon gillar rosa (och inte bara vitt). Tack för att du hälsar på hos mig.


S.m.i.l.e - för alla roliga inlägg. Fredag fredag fredag.


Drömlägenheten - för en personlig blogg med många fina familjebilder och historier.


Tina T. - för att hon är Tina och skriver om allt.


anna of sweden - för roliga vardagsberättelser från andra sidan den stora pölen.


En bok om dagen - för alla boktips och för att vi får veta mer om vad kaninen och hunden har för sig.


Tidsmästarinnan - för all inspiration till pyssel och piff och för tillfället för väldigt vackra bilder från Chile.

Så, det var åtta av alla fina bloggar jag tittar runt bland.

Virkat är vackert

Goa Ewa har virkat vackra vantar till mig i julklapp. Gissa om jag blev glad! Hade dem stolt på mig igår när jag for runt på byn. Fina vantar att visa upp kan vara bra att ha när man oftast "glömmer bort" att ta på sig vantar när man stiger ur bilen för att man ska ju bara gå över parkeringen och in i centrum. Slutsats, mina händer behöver vackra vantar! Så tack Ewa och så hörs vi mer framöver!

Goa Ewa har även tidigare under året gjort så att jag inte behöver frysa nu när det börjar bli kyligare även här i mellersta Sverige.

Raggsockarna skrotar jag runt i för att slippa frysa om fötterna (tofflor kan jag inte ha för sätter jag på mig dem så ska barnen prompt låna dem) och Åre-mössan jag köpte av henne är helt underbart fantastisk. Den kom väl till pass här. Jag kan till och med på mig mössa när jag ska till jobbet numera. Min pappa tackar dig Ewa för att du lyckats med något som han försökt med i alla år. Att få mig att inse att man fryser mindre om man har en mössa på huvudet.

Genom Ewa hittade jag också till Englagård. Och där fanns Karina som virkar snöstjärnor. Vackra virkade sockerstärkta snöstjärnor flyttade söderut från nordligare breddgrader och pryder nu våra fönster. Det behövs eftersom marken utanför saknar snö. Fast det snöade faktiskt lite försiktigt på julaftonsdagen. Och vi har ju vacker frost ute i alla fall som jag skuttat omkring i trädgården och fotograferat.

Med dessa bilder önskar jag alla som tittar in ett GOTT NYTT 2009!

Det vackraste

Det vi alla verkar önska oss mest, framför allt i december när det lackar mot jul är TID. Tid för reflektion och vila. Så när jag såg Carolines vackra tavla i blogg-utställningen jag var med i så tänkte jag att just precis det skulle min svägerska få i födelsedagspresent. Sagt och gjort, jag mailade Caroline och hon ville gärna göra en tavla "åt mig". Gissa om jag blev glad. Och ännu gladare blev jag när paketet kom hem till mig i brevlådan och jag fick öppna det och beskåda konstverket IRL.

Sedan blev det så att vattkoppor, feber, magsjuka och tidsbrist (ironiskt nog) gjorde att vi inte kunde överlämna paketet till F förrän någon dag innan jul. Så jag har inte hunnit visa upp det här på min blogg förrän nu.

Njut av detta vackra... Bilderna tagna av Caroline - konstnärinnan själv.

Julklappspåse Large 2008

Det här var det som Leopardia hade lyckats få ned (hur fick allt plats egentligen undrar jag?) i min julklappspåse.

Kökshandduk i julig anda, mjuka vantar och "tåstrumpor".Choklad, popcorn, läkerol och te är aldrig fel.
Och så två filmer varav den med Pelle Svanslös kommer tas fram åt barnen en regnig söndag. Tillsammans med ett bokmärke med Lilla Anna och Långa Farbrorn

(mycket skum typ den där farbrorn om man tänker efter... varför behöver t.ex inte han ha flytväst fast Lilla Anna behöver det?).

Och så två nostalgitrippar som heter duga. En Mary Lou-bok och en Starlet-tidning!

Kommer ni ihåg Starlet? Själv prenumererade jag på den ett antal år "för hundra år sedan". Brukade få det i julklapp av snälla föräldrar.

Mycket hjärta och smärta var det vill jag lova.

Tack så mycket Leopardia!

Nätt = liten

Igår läste jag om punkrockarkaniner och små julskinkor hos En bok om dagen. Fast vi har inte samma uppfattning om vad en liten julskinka är! E.B.O.D hade en tävling där man skulle gissa vikten på en NÄTT skinka. Och nätt för mig är liten... Särskilt om det är den första julskinkan man gör, bara som en försmak inför vad som komma skall. Eller hur ;)

Så jag gissade på 973 gram. Och fick tillbaka en fundering på om det verkligen kunde finnas så små skinkor. Då kom jag genast att tänka på den gången för många jular sedan när min far fick sig en handlingslista i näven där det överst stod julskinka. När han kom hem så såg min mor sig förundrat om bland kassarna och sa "Men, var är skinkan?" Pappa lyfte upp skinkan ur kassen och tystnaden bredde ut sig. Det var nämligen den pyttigaste lilla skinkbiten på 400 g han höll i näven. Han hade läst 4 hg istället för 4 kg... Så nog finns det små julskinkor alltid!

PS. Rätt svar på den nätta skinkan hos E.B.O.D var dryga 2900 g. Det är typ en så stor skinka som det här hushållet gör varje år och det räcker gott och väl :)

Skratta eller gråta?

Nu har jag lugnat ner mig. För några dagar sedan var jag mindre lugn. Jag hade suttit uppe lite längre än vanligt (läs: lika obota korkat sent som vanligt nu för tiden) och flurat på min blogg. Bestämde mig för att sortera mina bilder i tillhörande webbalbum på Picasa. Så jag sorterade och sorterade, tog bort dubletter och mixtrade. Det gick sämre och sämre ju senare det blev. Men till slut var jag färdig (på alla sätt).

Nästa dag var hälften av ändringarna borta. Tydligen finns det en Klar-knapp som det kan vara mödan värt att klicka på innan man stänger av datorn. Det var värst! Gör om, gör rätt! Och det är helt ok att morra samtidigt om ingen annan hör så att man slipper förklara vad man gjort för klantigheter.

Utmaning - sju avslöjanden

För ett tag sedan fick jag en utmaning av Mamman i huset. Jag skulle avslöja sju saker om mig. So, here goes nothing...

1. Är född i Karlstad
2. Gillar inte att gå omkring barfota
3. Undrar varför de inte längre gör festisförpackningarna trekantiga, som pyramider längre
4. Åt ost, kaviar eller messmör som pålägg när jag var liten
5. Har spelat basket, handboll och sjungit i kör. Och slutat.
6. Funderar på ifall att färgsortera böckerna i bokhyllan får den att inte se så rörig ut ;)
7. Ska bli trädgårdsmästare i mitt nästa liv

Jag utmanar Tina att också avslöja sju saker om sig själv.

Gosiga hemstickade raggsockar

Hemstickade raggsockar hade jag när jag var liten. Det har satt sina spår i själen. Mysiga gosiga spår. Så pass att jag fick en idé om att sticka egna raggisar till mina barn när jag genom en virkad amigurumifigur någonstans på nätet ramlade in på en massa bloggar om virkning och stickning.

För att göra en lång historia kort så hittade jag Ewa och bilder på så mysiga raggisar att jag kunde känna bara genom att titta på bilden att såna ville jag göra! Både till mig själv och till barnen. Så jag planterade den idén i bakhuvudet och så gick det en tid. Som det gärna gör när man har små barn och mycket idéer man vill genomföra på alltför liten tid.

Men till slut tog jag mig tid att gå till både en och två garnaffärer. Första butiken hade inte rätt sorts garn, men jag tappade inte modet utan tänkte att nu, nu ska det bli raggsockar stickade minsann. Men det blev inte så. Den andra butiken gav ett så pretentiöst intryck att jag inte vågade ta mig mod till att be om hjälp bland alla garner och mönster. Jag gick istället bara runt och tittade på alla vackra garnnystan och sög in lite garndoft (det luktar ju på ett alldeles speciellt sätt, nästan lite träigt). Nästa anhalt blev sedan datorn där jag mailade till Ewa och frågade om hon hade tid att sticka åt oss istället. Och det hade hon!

För någon vecka sedan fick jag så ett härligt bulligt paket i brevlådan. Där låg våra sockar! Barnen hade gått och lagt sig när jag öppnade paketet men jag kunde i alla fall prova mitt eget par och sitta och gosa med dem på mig. Ingen risk att frysa där inte!

Och barnen blev också glada. "Är de till mig mamma?" frågade äldsta sonen. Och båda barnen provade båda paren raggisar utan problem och otåliga miner. Det är ett gott betyg det vill jag lova!

Så tack goa Ewa för hjälpen med stickningen, vi är så nöjda så!

Vill du se mer vad Ewa pysslar med? Klicka HÄR eller HÄR.

Utlottning med utmaning

Jag har hittat en bloggtävling som jag tänker vara med i och jag tänker nu dessutom promota tävlingen extra genom en speciell grej. Läs mer nedan...

Vinsten är ett liten ljuslykta från danska Walther & Co. Deras vackra zinkhus har mer än en bloggerska fallit för kan jag säga. Så även jag ;)
Och Tidsmästarinnan Susanne som skriver så här "Det är ett litet och nätt zinkhus, alldeles lagom till ett värmeljus. Jag har köpt ett likadant till mig själv, som en del av en framtida samling med zinkhus i andra storlekar kanske, ha ha!"

Jag kan också se en liten samling med lykthus framför mig i fönstret i vardagsrummet. En liten by på kanske tre-fyra hus i olika storlekar. Skulle inte det vara fint så säg?!

Här hittar du utlottningen!

Samtidigt som jag nu skriver om denna mycket fina utlottning tänkte jag passa på att utmana Susanne! I ett inlägg tidigare i november så skriver hon om travar med inredningstidningar hon har bredvid sängen. Jag blev väldigt nyfiken på dessa högar och uttryckte en önskan om att få se bilder även på dem, men Susanne skrev tillbaka att det nog inte var en så bra idé för att alla skulle tro att hon var mer än lovligt knasig. Men jag är fortfarande nyfiken! Så jag lägger härmed ut stökbilder från vår datahörna och utmanar alla som vill och kan att lägga ut stökbilder hemifrån dem och utmana kära Tidsmästarinnan att göra detsamma så att vi får se tidningshögarna. :)

Polsk attacheväska som jag har burit hem jobbdatorn i.

Stökigt och bökigt.

Mycket papper och grejer blir det. Och den obligatoriska kaffekoppen.

Så mycket papper att jag måste sprida ut högarna över golvet också.

Att vara eller inte vara

Jag har blivit bloggad. Betyder det att jag finns på riktigt då? ;)
Ketchupmamman Karin har en teori om att jag jobbar på Försäkringskassan. Förklaring till varför kan du läsa här.

Jag önskar att jag jobbade på Försäkringskassan för då skulle jag kanske kunna göra livet lite lättare för flera föräldrar med tanke på snabbheten (läs: långsamhet) i handläggningstid och konstigheter i beslut och regler. Det måste ju gå att göra på ett smidigare och snabbare sätt...

Fast jag måste säga att på sista tiden så har jag faktiskt fått betalt för vab-dagar ovanligt snabbt. Undrar så om det är för att handläggarna tröttnat på mina mail och telefonsamtal och bara betalar ut allt jag ber om.

Det framförs önskemål om att man ska dela föräldraledigheten lika. Men eftersom det tar tid att komma fram till hur alla regler kring föräldraledigheten fungerar så kan jag förstå att man när man väl gjort det, inte byter i första taget så att pappan är föräldraledig istället för mamman. Eller är det en helt alldeles knasig teori?

Varning för blogg :)

Hej alla!

Nu har jag fallit för "grupptrycket" och fastnat i bloggandets värld jag med. Har så mycket tokiga tankar och idéer att dela med mig av... :)

Har en teori om att det är mest kvinnor som bloggar för att deras män slutat lyssna på dem. Kvinnor har ju enligt vissa ett större dagsbehov av ord och prat, så det kan ju vara skönt att få ut dem någonstans. Gläd er män åt bloggandets trendighet! ;)

Vi höres!

Kram Petra