Tisdag
06:10
... inser att det inte fungerar tidsmässigt att lämna på dagis 7:15 och sedan vara inne i stan 7:45
... lösning: att "sneaka" in storebror lite tidigare än ordinarie schema på dagis för att ändå hinna med rätt tåg. Sedan susar jag snabbt snabbt till en tågstation närmare stan för om utifall att jag skulle misssa tåget så går det fler tåg därifrån än från min hemstation.
07:30 verkar visst klockan vara ... klockan i bilen säger 07:27
... inser att jag kommer bli sen till mitt inbokade möte. För samtidigt som jag kliver ur bilen på pendlarparkeringen rullar visst tåget in på station. Enligt klockan i bilen borde jag fortfarande ha fyra minuter på mig
... lösning: ringa moster och med sin allra sockersötaste röst be henne vänta en stund för jag kommer med tåget 15 minuter senare istället
12:20
... inser att jag inte har min plånbok med mig. Ingen höjdare om man är hungrig och inte har matlåda med sig till jobbet
... lösning: låna pengar av en kollega. Men den stressfria avkopplande lunchen borta från kontoret var ju bara att glömma.
15:30
... inser att jag glömt ringa hem och tala om att jag behöver jobba över
... lösning: ta fram telefonen och sockersöta rösten igen
18:25
... inser att jag borde ha stängt (av) datorn för fem minuter sedan för att hinna med tåget - för att hinna hem till K i någorlunda vettig tid
... lösning: gilla läget, packa ihop och ta sig mot Centralen för att köpa något att äta innan nästa tåg
18:26
... inser att plånboken fortfarande är hemma
... lösning: blogga om tisdagstema istället
19:08
... inser att jag inte är tillräckligt stor och stark för att brotta ner killen på perrongen som står och moffar i sig en smaskigt god macka från typ Sandy´s rakt framför en väldigt hungrig kvinna.
... lösning: vända bort blicken, ignorera knorrandet i magen
19:52
... inser att jag idag är typ världens mest vimsiga människa! För nu är jag framme vid stationen hemma. Och vart är min bil? Vart parkerade jag den imorse? Någon som kommer ihåg? Jag gör det i alla fall.
Ringer hem, ringer K och avbokar min vuxenkväll med tjejkompisar, sätter mig ner på tåget igen, väntar i dryga 15 minuter på avgång, åker tillbaka fyra stationer (= 20 min resa) och kliver istället av på den tågstation där min bil står och väntar lydigt på mig.
Trött, hungrig, förkylningsont i kinder, panna och ögon.
En riktig SKITDAG!
Fast jag hade i alla fall mitt läppglans med mig
tisdag 11 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltså, du är nog en mycket trevlig person. Hur vet jag det? Jo, du är lika disträ som jag och jag är ju en mycket trevlig person;)
kram Karina
Tack Karina.
Det värmer skönt att höra att man inte är helt tokig bara för att man lyckas med att vara så här disträ.
Kram Petra
Skicka en kommentar