Lilla snigel

Bästa favvo-låten just nu är lilla snigel akta dig. Den måste man sjunga varje gång man ser en snigel när man är ute på promenad till lekparken eller ute i skogen. Tack dagis för det ;)

Apropå snigel så har jag känt mig som en snigel de senaste dagarna. Jag har varit långsam, långsam både i tanke och rörelse och jag hade gärna haft ett litet hus att krypa in i när det blir för högljutt och stojigt kring mig. Som när barnen trissar upp varandra och volymen vid matbordet. Eller rasar omkring bland ovikt tvätt, och upp i och ner från soffan. Eller när storebror försöker ta en leksak av lillebror. Och lillebror hämnas genom att slå Shrek i ryggen på storebror. Då kan det lätt kännas som att livet är lite för mycket. Särskilt om man inte är på sitt bästa humör och har feber. Därav också mitt sniglande när jag ska ta mig någonstans. Maken har lämnat barnen på dagis men hämtningen har jag stått för. Och för att inte falla ikull av yrsel och feberdarrningar så har jag fått ta det minst sagt lugnt när jag gått till dagis. För er som undrar hur långsamt kan man gå egentligen, så kan jag jämföra det med gravid-gång. Som när jag såg ut som jag hade en pilatesboll innan för tröjan liksom. Typ så långsamt.