Dagis har lärt äldste sonen ramsan
Tack för maten den var god
mitt på bordet stod en ko.
Kon hette Lisa
alla börja fisa.
Rimma, limma, simma.... Gul är ful, grön är skön och röd är död.
Och så måste man ju tolka allting bokstavligt. Kastanjer är till för att kastas till exempel, det hör man ju. Till mammans stora förskräckelse. Ska ni kasta bort kastanjerna (utbrast jag något upprört i falsett). Tyvärr kastades de in i en nyponbuske. Mamman krälade inte in och hämtade dem. Som tur var ramlade det ner fler kastanjer till nästa gång vi gick förbi trädet. Mamman har nu fått tag i kastanjer så att hon är alldeles förträffligt nöjd.
Siffror ska räknas framåt och bakåt. Gärna i arialiknande tonfall i bilen på väg hem från dagis när mamman är trött och toleransnivån är nere på typ noll och lillebror sitter och ylar i sin tur för att han är trött och hungrig.
Fast ibland kommer det ut alldeles underbart söta kommentarer ur sonens mun också.
Som när han säger till lillebror "Du är min bästa vän".
Då är man ändå rätt glad för allt det där ordflödet som sköljer över en :)
11 kommentarer:
Låter som det ska i en småbarnsfamilj! Njut av språklaborationerna - kan bara leda till något gott!
Kram!
Och njut av kastanjerna... Är SÅ sur över att jag kastade bort en hel massa förra julen. JAG SKULLE JU VILJA HA DEM NU, TILL DEKORATION. Men snart finns de väl att köpas igen när det närmar sig jul.
Jaa, det säger jag också. Njut av kastanjerna. När jag bodde där det fanns kastanjer samlade barnen på dem och jag blev bara less.
Nu när jag bor där det inte finns kastanjer då vill jag ha dem.
Blir man aldrig nöjd?
Barn är väldigt rara men rätt pratiga ibland men min mormor sa alltid till mig när barnen var små att jag skulle säkert ha varit mer förtvivlad om barnen inte hade kunnat prata. Och det är klart att så kan man ju se det också:)
Ha en bra vecka
kram Karina
Å vilken fin blogg du har! Hittade hit via Annika i Reston ("Life in the Suburb").
Kommer definitivt att titta in här igen! Och igen...och igen...
Varma Kramar!
Ja barn kan det där med kiss o bajs rimmande ramsor, siffror, visor o allt vad det är =) O just det som du beskriver..det är som "värst" i bilen påväg hem från skola o dagis, inte tyst en sekund!
Kram
Hi hi... Det tror jag allt, för den funkar ju på mig!!! =)
Tänkte precis mejla dig, att jag har garn till en svart sådan hemma ifall du vill ha?!
Kram
/Ewa
PS: Mejla isf tillbaka.
Vilka vackra ringar!
Var inne hos Annika - Med utsikt över sjön - & såg en kommentar ifrån dig, att du är från Skived! Ja, det är ju där jag bor :).
//Madeleine
Tack för besöket på min blogg och dina vänliga ord! Kommer inte ihåg om jag skrev tidigare eller om jag tänkte göra det, glömsk :D Vilka vackra smycken du gör. Kram
Lykost er som har kastanjer. Sådant finns inte på dessa breddgrader...
Ja di barna. De är för härliga. Min minsting hon är en riktig rimfia, och hittar på de mest tokiga sakerna.
Mössan åker söderut i morgon... ;-)
Hoppas du blir nöjd, och att den ska värma gott.
Kram
/Ewa
Armbandet har anlänt och är SÅÅÅÅ fint! Perfekt längd och ljuvligt att bära! Tack smyckesmästare!
Kram!
Ha,ha, jag känner igen det där rimmandet såå väl! :D Fast ramsan om kon har bara de två första raderna hemma hos oss. Undrar om jag ska göra succé där hemma ikväll och avslöja de två sista raderna?
Tack för alla kommentarer och beröm.
Jenny: Jag tycker du ska vänta med de två sista raderna. Det blir rätt tröttsamt efter ett tag. Och ju längre man slipper ifrån att höra om lisa och fisa desto bättre :)
Skicka en kommentar