Kliver på tunnelbanan, noterar ett killkompisgäng ståendes redan inne i vagnen. Långa, gängliga, så där lite lagom för mycket högljudda för pendlare i morgonrusningen. Ställer mig innanför dörrarna i mina egna tankar och försöker ignorera allt ljud omkring mig eftersom jag är något trött. Men då hör jag först "jag är så lång att jag slår huvudet i taket", sedan hör jag "...92:a...". Vad är det för storlek och måttabell han går efter nu tänker jag. Sedan ramlar poletten ner och jag inser att killen som pratar är en 92:a. Och det är ingen storlek utan det är en årskull han pratar om. Han är alltså född 1992!
Inser att jag med ens föll ner i tant-träsket med en stenhård duns! Vänder mig om som i slowmotion och stirrar misstroget och förundrat på grabbarna. För herregud! 1992! Då tog jag studenten! Är inte alla som föddes 1992 barn? Typ bebisar nästan?
OJ VAD JAG ÄR GAMMAL!
lördag 6 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Om du vill känna dig ännu äldre så börja jobba på Ikea, där är typ alla chefer som vanliga födda någon gång mellan 1987-1990. När man själv berättar att man är född på 70-talet tittar dom på en som att man vore en atikvitet. Satt dessutom igår och tittade på "dansbandskampen" och hör mig själv säga till Micke: "skulle nog vara ganska kul och gå ut och dansa sådär". DET ÄR TANTVARNING.
Från hon som älskar Allers.
Haha! Känner igen mig! Jag är dessutom född strax FÖRE sjuttiotalet...
Jag känner också igen mig(-74)! :)
haha, jag veeet, jag har klasskamrater som är födda 88 liksom. De pratar om att de får handla på systemet. Man blir helt förvirrad!
Nu har jag sansat mig lite och låtit smälta tanken att jag är typ hundra år gammal. ;)
Skicka en kommentar