Sovdags. Maken undrar hur länge det ska dröja innan han får en ny glödlampa till sin lampa på nattduksbordet. Hrrrmmm, säger jag frånvarande eftersom jag är mer intresserad av att försöka tämja kudden och täcket till att göra som jag vill. Kudden är ny sedan x antal veckor tillbaka och vi har inte riktigt lärt känna varandra än. Jag tycker att den är lite väl spänstig för att vara en "magsovarkudde". Men den har trots allt blivit bättre på att uppföra sig sista tiden så jag antar att vi börjar vänja oss vid varandra. Den får alltså lite ytterligare prövotid innan jag funderar på om den behöver bytas ut.
När det gäller täcket så hade själva innertäcket försökt sig på ett rymningsförsök ut ur påslakanet. Som tur var fanns det knappar längst ner som förhindrade flykt alltför långt bort. Men det var ändå tillräckligt irriterande. För en som gillar gosa ner sig ordentligt med täcket upp (och kanske t.o.m över) hakan så är det där fladdret som blir längst upp av påslakanet när innertäcket glider neråt fotändan oändligt irriterande. Nu var jag egentligen för trött för att göra något åt saken och hade precis bestämt mig för att enklaste lösningen var att vika ner den fladdrande kanten och kura ihop sig när jag kom på att det var ju inte mitt täcke! Hade ju bytt kvällen innan när 4,75-åringen körde pappan ur sängen mitt i natten för att ta hans plats. Sonen gillar inte pappans täcke utan tycker att mammans är mycket gosigare. Så då offrade sig mamman, fast hon också egentligen tycker att pappans täcke är alldeles för prassligt och konstigt...
Drog alltså raskt till mig mitt eget täcke från en något förvånad make som sedan istället fick sitt eget levererat i en trasslig prasslig hög. Sedan kunde jag minsann sova gott! ... zzz ...
PS. För er som undrar varför maken inte bytte glödlampa själv... jag "lånade" hans glödlampa till min sida av sängen eftersom min var trasig och vi hade inga nya hemma då att byta mot... Idag har vi inhandlat ett stycke lågenergilampa till makens lampa så han kan också sova gott.
söndag 1 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det jag som har skrivit texten? Inte? Nä, men nog gäller exakt samma saker hos oss... Icke formbar kudde (numera utbytt!) och makens äckligt(!) prassliga täcke alldeles för nära mitt mjuka... Samt problem med att täcken och påslakan inte är i samma storlek. Vad har hänt? Varför är det så? Har man inte nog med problem?
Ha det gott! Kram till dig och ha en bra arbetsvecka!
Tänk vad intressant! Jag som trodde att sådana problem bara fanns hos oss. Vad ska man göra när mannen i huset är för varm för att ha ett likadant täcke som jag?
Och storleken på påslakan ska vi inte ens tala om...
HA det gott! Kram A
Hihihi. Skönt att höra att det inte bara är jag som funderar över såna här saker! :)
Kram!
Skicka en kommentar