Lämna på dagis

Rätt
är när barnen skuttar och skrattar sig hela vägen in på dagis. Ingen är ledsen, alla är glada. Mamman får glädjetårar i ögonvrån istället för ledsentårar som när minstingen grät vid lämning första veckan efter inskolningen.

Fel
är när mamman glömmer att vinka hejdå till storkillen innan lämning av lillkillen på hans dagisavdelning. Att se storebror väntandes i fönstret när man går tillbaka till bilen känns inte bra i maggropen.

Rätt och fel i november

Fel - tidig, tidig morgon
Rätt - hotellfrukost

Måndag morgon, vaknar av ett förskräckligt oväsen. Vad kan det vara? Kämpar förtvivlat för att förstå varför detta ringande pipande ljud upprepas om och om igen. Det tar ganska lång tid innan jag inser att det är min mobil som försöker väcka mig till liv. Dags att gå upp. Hasar mig upp ur sängen (läs: från sängkanten, det är den enda lilla plats jag har att tillgå i sängen eftersom 4,5 åringen lyckats kravla sig ner under mitt täcke och stulit min kudde obevakad någon gång under natten). Tänker lite halvilsket att 05:00 är en extremt okristligt tidig tid att gå upp. Men jag måste. Om en timme kommer min skjuts, ska på konferens med jobbet.

När jag lyckats tvinga upp ögonlocken framför spegeln i badrummet så hör jag små tassande fötter ute i hallen. Nej, inte vakna nu! Storebror behöver dock som tur är bara gå på toaletten så jag lyckas lotsa honom tillbaka till sängen igen rätt snabbt.

Borstar tänderna och duschar, sedan hör jag lillebror. Nej, inte vakna nu! Snabbt virar jag handduken runt blött hår och ilar in till honom, i med nappen, såja, sov lilla totte... Skönt, han somnar om.

När barnen sedan vaknar till ordentligt lite senare har jag själv lyckats vakna fullt ut och vi hinner mysa lite innan jag ska ge mig iväg. Skönt när man ska vara borta från de små över natten att få ha en lugn stund att längta tillbaka till och inte skiljas i kaos.

Och eftersom allt som avviker från det normala är spännande är storebror tokigt uppspelt av att mamman ska hämtas upp av en kollega istället för att som vanligt åka i egen bil till tåget. En kvart innan avtalad hämttid så ställer han sig på en stol vid köksfönstret och spanar. Sötis!
Mamman är i och för sig också lite uppe i varv. Det är övernattning, borta från barn, med tillhörande sovmorgon och egen säng med obegränsad tillgång till kudde och täcke som gäller. Och så framdukad frukostbuffé, och ingen disk, och inget mamma, mamma, mamma...

En annan orsak till upphetsning är vädret utanför. Men det skriver jag mer om nästa gång. Måste fixa till lite bilder för att verkligen kunna illustrera eländet så att ni förstår hur hemskt det var. ;)

Rätt och fel i oktober

Rätt
En liten hand smyger sig in i min när vi är ute och går. Håll mig i handen mamma.

Fel
Att vakna av samma lilla hand när den "klappar" mig på kinden kl 04:00 för att kontrollera att mamma är kvar i sängen. Det blev dessutom inte bättre av att denna incident efterföljdes av ett sångsolo av Lilla Snigel med tillhörande rörelser. Pappan hörde ingenting, han sov vidare. Morr för sjuka barn i sängen.