Nästa station: Jakobsberg

Idag har jag haft långlunch. Två timmar. Åh, så härligt tänker ni. Hon måste ha varit ute och storshoppat på klädrean, eller hon åt lunch med en kompis, eller hon var och klippte sig eller gjorde något annat trevligt. Men icke sa nicke!

Märkte när det var dags för lunch att "hmmm... vad konstigt att min mobiltelefon inte varit så där irriterande idag och burrat varje gång den tycker att den ska påminna mig om något möte eller uppgift som ska göras på jobbet". Tänker att den säkert stängt av sig och behöver laddas men den ligger inte i väskan när jag tittar efter. Och inte på skrivbordet. Funderar. Vart har jag varit idag på jobbet, har jag lagt ifrån mig den någonstans? Går en liten runda men den ligger inte vid kaffemaskinen och inte i fikahörnan. River ut allt ur väskan och vänder den upp och ner. Nej, den ligger verkligen inte där. Ringer till mobilen men hör den inte någonstans så jag har alltså inte slängt den i papperskorgen eller råkat putta ner den bakom skrivbordet. Vart kan den vara?

Ringer till makens mobil, inget svar. Ringer hem, inget svar. Vart är han? Ringer igen, nu svarar han. Han får också leta, men den finns ingenstans synligt hemma. Inser att det bara finns ett ställe kvar att leta på och det är i bilen. Nackdelen med det är dels att jag står på en infartsparkering med inte världens bästa track-record och dels att om jag lagt telefonen där jag brukar i bilen så är den fullt synlig för alla som kikar in genom fönstret för att se om det finns något värt att stjäla. SUCK! Meddelar mina kollegor att jag ska ut och åka tåg ett tag och ger mig iväg mot pendeltåget. Handlar lunchsmörgås på vägen och hinner äta den medan jag väntar på tåget. Att jag är så pass lugn som jag är fortfarande ska jag ha en eloge för tycker jag! Har i och för sig inte börjat tänka på vad jag ska göra om rutan är inslagen när jag kommer fram till bilen...

Framme i Jakan, går nerför trapporna, genom gångtunneln, uppför trapporna, bort till Lilla Bilen på parkeringen. Jaaa, där ligger den helt lugnt och stilla min lilla kloss till mobil. Mumlar några väl valda ord men jag är ändå rätt lättad att jag hittat den. Tillbaka till stationen, nerför trapporna, genom gångtunneln, uppför trapporna och då inser jag att jag ser baklyktorna på tåget som jag hade velat åka tillbaka till stan med. Jag får vänta på nästa tåg som borde gå om typ en kvart för ... det brukar de göra ... Men inte idag för det är sommartidtabell som gäller! I 30 F*****G MINUTER FÅR JAG VÄNTA! Ok, jag kanske inte är helt så lugn som jag vill låta påskina ...

Så, det har jag gjort idag på min lunch. Åkt fram och tillbaka till Jakobsberg. Väldigt upplyftande!

I såna här lägen får man tänka på något annat positivt istället. Som att ni tittar på vår hemsida. Och att alla bara har haft bra saker att säga! Det är kul! God natt!