Idag var jag hemma med sjuk lilleman. När han sov middag var jag ut och tog luft.
Rätt ok ljus, men mycket blåst. Häcken med norsk brudspirea har fortfarande kvar de flesta av sina blad.
Tog ett varv på tomten för att se om områdets katter använt våra rabatter som deras privata toalett :( och för att se till att inga lösa föremål som kunde blåsa iväg fanns kvarglömt ute efter höst-vinter-röjningen.
En envis buske knoppas trots att det är kall höst.
När jag gav honom mellis så sken solen jättefint för första gången på dagen över träden bortanför åkern. Ville gå ut och fota till veckans fototriss (så här ser det ut där jag är idag) men jag tänkte "Äsch, det gör jag när vi går till dagis och hämtar storebror". Sagt och gjort, jag vände ryggen mot fönstret, fixade mellis och bylsade in lillebror i varma kläder. Vände mig återigen mot fönstret och då småregnade det och var synnerligen mörkt och dystert. Ingen sol alls att tala om.
Fast regnet hade gett med sig när vi väl kom utanför dörren även om blåsten dröjde sig kvar. Det var så till den milda grad blåsigt och kallt att lillebror i vagnen fick nässelutslag på kinden.
Sufletten på vagnen fungerar som segel i blåsten
Efter surfande på det fantastiska nätet samt en konsultation med sjukvårdsrådgivningen tror vi på att han har någon form av fysikalisk urtikaria. Dvs man kan få utslag av kyla, tryck, värme.
Eller så kan man få det av stress, eller förkylning/infektion, eller av något man ätit, eller för att man har feber, eller för att man är liten... Typ av vilken anledning som helst känns det som.
Mer bidrag till veckans fototriss hittar du här
måndag 10 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Japp håller med att vädret är inte det mest spännande. Men din mellanbild ger bevis på att allt kämpar på in i det sista o vi med... Häftig bild=) Allt gott!!
Här har det regnat och blåst mest hela dagen så du behöver inte känna dig ensam! Gillade den första bilden bäst! =) /maria_6909
Åh, vet hur det är att vara hemma med småfolk som inte är så krya. Och appropå mini-S åkomma så har jag nog det också. Fast jag blir rödflammig av att gråta, vara nervös, extremt glad, pirrig...you name it. Alla starka känslor alltså.
Ha det bra, i morgon är det äntligen min tur att få vara vuxen på jobbet. Maken får torka snor i stället.
Kram
T.
Tack så mycket för kommentarerna allihopa!
ja nu e det höst, trots det hittar växterna hopp och kämpar på, tvåen blev min favorit.
Fina bilder.
Hoppas det gick bra med utslagen.
Synne.
Naturen kämpar in i det sista. Bild två är min favorit.
Skicka en kommentar