En liten historia att matcha till bilden för veckans Tisdagstema - mörker...
På väg upp ur tunnelbanan möter jag människor, lite hopkurade med huvor uppdragna långt över öron, huvud och ner över ögonen. Nederbörd är förklaringen.
"Det snöar! Pappa det snöar!" hör jag en liten flicka utbrista glatt när jag kommer fram till övergångsstället. Det dröjer ett tag innan det blir grön gubbe så jag passar på att njuta av den lilla flickans stora förtjusning över flingorna som dalar ner mot marken. Flickan och hennes storasyster tindrar med ögonen, vänder upp ansiktet mot himlen och sträcker ut tungan för att smaka på snön. "Jag fick en snöflinga i ögat." Lillasyster försöker direkt härma sin idol storasyster och säger "Jag fick också en snöflinga på ögat." Jag utbyter ett leende i samförstånd med deras föräldrar.
Känner mig lite upprymd av den härliga entusiasm de här två flickorna utstrålar. Men det går snabbt över när jag själv får en snöflinga i ögat. Blinkar irriterat till. Jag är ju trots allt en betong-stads-vandrare bara på väg från punkt A till punkt B fortast möjligt i kvällsrusningen. Inte har jag tid att stå och dagdrömma mig bort inte! Eller borde jag kanske ha det? Tänker på att jag glömde bort att sjunga "Ja, se det snöar" med sonen i bilen på väg till dagis i morse. Morgonstress är inte bra. Tänker att jag ska sjunga den med honom när jag kommer hem istället. Så blir vi glada båda två.
3 kommentarer:
Ja, saffran använder jag inte bara till jul, och jag om nån är ingen julmänniska. Skulle det inte vara för barnen skulle jag hoppa över den, då det numera är köpmännens helg/jippo. De började ju med julsaker för 1 månad sedan redan, om inte mer. Och sen allt julpyssel på alla bloggar. Folk är inte kloka!!! Sommaren är knappt slut, så börjas det tjatas om julen. Sen säger de att de är stressade?! Men vem är det som stressar dem? Och alla dessa strutar... Snacka om uttjatat.
Jag älskar saffran, och var bara så sugen så jag bakade från ½ liter, och det sa bara slurp så var de borta. Har hunnit baka vanliga kanelbullar igen. Jag barkar inte ofta, men då jag gör det kan jag baka massor.
Mössan borde ju vara framme idag, och jag hoppas du gillar den.
Här är kallt idag, och de har lovat ännu kallare till helgen. Dock bara lite vitt på backen.
Kram/Ewa
Va, ville du inte stå på huvudet:)
Nä, allvarligt det finns ju inget upp och ner på täcket om man inte stör sig på huset och gräsmattan. Och det gjorde ju jag, förstås.
Jaaa, jag väntar med spänning:)
kram Karina
Skicka en kommentar