Till min förtvivlan så kan jag inte vidareutveckla min nyfunna fascination över pelargoner. De har egentligen länge varit "tantblommor" för mig men så fick jag en sån där idé på ICA att nu ska jag ha krukväxter i köket. Skam den som ger sig liksom tänkte jag och ignorerade det faktum att blommande inomhusväxter inte fungerar ihop med mig. Äldsta sonen rynkade på näsan och undrade varför jag köpt fula blommor. Maken sa ingenting.
Själv blev jag liksom förälskad i dem och närde en vag förhoppning om att de skulle kunna införlivas i hemmet och kanske till och med utökas. Men tji fick jag. Maken har nu kommit på det ultimata sättet att bli av med dem. Han har utvecklat allergi. En oerhört enerverande sådan också. Han nyser och frustar och stampar med foten i golvet. Så ikväll har jag googlat och verifierat det som jag hoppades var fantasier från min mans sida. Är man allergiker så bör man ine ha pelargoner. Numera står mina fina "vita rosen" ute i garaget för att senare överlämnas till J om så önskas och om H går med på det.
Så nu har jag alltså fått inse att jag är "tant" och jag kan inte heller trösta mig från den tanken med att få ha kvar mina "tantblommor". Mycket svårsmält.
söndag 12 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och jag kan numera inte fly ut i garaget när frun är jobbig eftersom hon ställt blommorna där...
Smart av henne
/Maken
Moahahahahahaha!
Eftersom hälften av vårt bestånd dog i somras när vi var på semester så går det utmärkt att förse J med nya. :)
/H
Synd att din kommentar försvann i något slags spamfilter och jag inte såg den förrän nu. I och för sig så hann de stackars blommorna dö innan vi träffades i alla fall, de fick inte bo kvar i garaget utan M flyttade ut dem i kylan den elakingen. Sedan tog frosten dem.
Skicka en kommentar