Trädgårdslycka

Jag invaggade björken i falska förhoppningar om att få stå kvar i och med att det drog ut på tiden med trädfällandet. Men så ... i fredags var det äntligen dags. Trädet åkte ner, utan pardon. Satt i godan ro vid datorn när jag hör ett ljud... som av en såg... vad kan det vara? Tittar ut och där är de äntligen. Trädfällarna. Då har jag ändå sedan tidig förmiddag gått och spanat och lyssnat efter deras bil. Och så är de helt plötsligt bara där. Jag är i och för sig glad att jag upptäckte dem genom att höra sågen framför att i ögonvrån få syn på farbror trädfällare som klättrar halvvägs upp i höga trädet för att såga ner grenar rakt utanför fönstret där jag sitter. Hade kunnat bli lite rädd av det.

Så nu är alltså björken ett minne blott (eller kommer i alla fall vara det när O hämtat veden). Det blev ljust och fint i gröna rummet, vi slipper räfsa så mycket björklöv denna höst och förhoppningsvis så slipper vi få in så mycket skräp nästa säsong från eländiga björkar.

Som plus i kanten har dessutom våra två närmsta grannar framfört tack för att trädet är borta. De fick också mer ljus i sina hus. Win-win alltså. Och har vi tur så tar grannen ner sin tall också. Härlig trädgårdslycka!

För dig som undrar över min, i kanske ditt tycke, oresonliga skadeglädje över ett fällt träd kan läsa bakgrundshistorien här.

Före-bild

Intet ont anande björk dagen före

Farbror trädfällare på väg upp i trädet

Fallfrukt har jag hört talas om men fallträd???

Trädeländet har i detta läge landat med stöd på en staketstolpe

Sedan puttades stammen ner och landade rakt på en spirea.

Varför, varför, varför hade jag inte flyttat även på dessa tre små buskar innan trädet skulle fällas?
Underbara efter-bild!

Nada träd!