För att göra en lång historia kort så hittade jag Ewa och bilder på så mysiga raggisar att jag kunde känna bara genom att titta på bilden att såna ville jag göra! Både till mig själv och till barnen. Så jag planterade den idén i bakhuvudet och så gick det en tid. Som det gärna gör när man har små barn och mycket idéer man vill genomföra på alltför liten tid.
Men till slut tog jag mig tid att gå till både en och två garnaffärer. Första butiken hade inte rätt sorts garn, men jag tappade inte modet utan tänkte att nu, nu ska det bli raggsockar stickade minsann. Men det blev inte så. Den andra butiken gav ett så pretentiöst intryck att jag inte vågade ta mig mod till att be om hjälp bland alla garner och mönster. Jag gick istället bara runt och tittade på alla vackra garnnystan och sög in lite garndoft (det luktar ju på ett alldeles speciellt sätt, nästan lite träigt). Nästa anhalt blev sedan datorn där jag mailade till Ewa och frågade om hon hade tid att sticka åt oss istället. Och det hade hon!
För någon vecka sedan fick jag så ett härligt bulligt paket i brevlådan. Där låg våra sockar! Barnen hade gått och lagt sig när jag öppnade paketet men jag kunde i alla fall prova mitt eget par och sitta och gosa med dem på mig. Ingen risk att frysa där inte!
Och barnen blev också glada. "Är de till mig mamma?" frågade äldsta sonen. Och båda barnen provade båda paren raggisar utan problem och otåliga miner. Det är ett gott betyg det vill jag lova!
Så tack goa Ewa för hjälpen med stickningen, vi är så nöjda så!
5 kommentarer:
Å, jag blir ju riktigt generad här över all ros! Kan riktigt se småkillarna när de provar sockorna... Tack själv! Va kul att ni vart nöjda.
Varm kram till er alla!
/Ewa
Hej Petra, nu har jag kollat in din blogg och jag gillar den. Jag har också läst en hel massa inlägg bl.a. alla under etiketten disträ. Jag skrattade så jag grät:)Din blogg åker rätt in på min lista på bloggkoll
kram Karina
Du är värd allt beröm Ewa!
Tack Karina. Jag gillar verkligen din blogg också!
Vilka härliga raggsockor.
Tidigare stickade min mormor till mig men hon ser alldeles för dåligt nu och de köpta är inte samma sak.
Ha en bra dag!
Härligt! Själv har jag inte stickat sen sent åttiotal, men då stickade jag också som en galning. På raster, på föreläsningar, framför TVn... det blev beroendeframkallande. Men nu vågar jag inte ta fram det igen. Har (tyvärr) inte tid att bli beroende av stickandet igen.. Fast när jag ser dina fina sockar blir jag riktigt sugen...
Skicka en kommentar